Strax 50-åriga Sara Högström bor nära jobbet. Bara några hyfsade stenkast från Ledningsregementet i Enköping.
– Eller S1 som många fortfarande säger. Så hette regementet när jag passerade vakten för första gången torsdagen den femte december 1988.
Förenklat kan vi säga att Sara i viss mån jobbat sig neråt i åldrarna i den militära sfären:
– Jo, faktiskt, mitt första ordinarie jobb innanför grindarna var på hemvärnsavdelningen, där jag höll ordning på hv-gubbar nära femtio år eller äldre.
I dag är Saras ”gubbar” betydligt yngre. Hon är nämligen rekrythandläggare, och ska vara stödjande i förvaltningsrättsliga frågor som rör nyinryckta på regementet.
– Var fjärde rekryt i ledet är tjej, men det är fortfarande en bit till jämvikt mellan tjejer och grabbar. Antalet kvinnor som söker till officershögskolan efter grundutbildning ökar. Och det är ett gott tecken!
Om du vore 19 år igen, skulle du då villigt och glatt göra lumpen?
– Med dagens kunskap, rätt säkert. Finns så många uppgifter och typer av utbildning inom försvaret. Någon måste lära sig köra lastbil och stridsfordon, laga mat, jobba med teknik, ägna sig åt sjukvård, hundar, ja till och med musik! Chans till personlig utveckling, javisst.
Men lumpen blev det inte för tonåriga Sara. I stället väntade alltså civilt jobb på regementet medan FRO, Frivilliga Radioorganisationen, rätt snart tog en rejäl av fritiden. Och på den vägen är det.
– Jag gick med redan före tjugoårsdagen. Jag ville lära mig mer om radio och signalering eftersom min arbetsplats var just ett signalregemente. FRO bemannar sambandsbefattningar både för det militära försvaret och för samhällets krisberedskap.
I dag har FRO runt 3 000 medlemmar. De absolut flesta också här är män, men i den övre toppen finns en kvinna – Sara Högström.
– Jag är vice ordförande i riksorganisationen. Också i FRO borde det vara fler kvinnor i ledet. Därför är jag en av initiativtagarna till ett kvinnligt nätverk vars syfte är att rekrytera fler tjejer. Ett argument är det utomordentligt goda kamratskapet i FRO, både mellan könen och över åldersgränserna.
Av den lilla fritid som blir över ägnas rätt mycket till resor.
– Jag är något av ett kartfreak. Jag läser mycket och när jag hittar ett geografiskt namn vill jag veta direkt var den här staden, floden eller berget ligger.
I våras tog Sara med sig tonåringarna Oscar och Lovisa till ett något annorlunda resmål – det forna koncentrationslägret Auschwitz.
– Vi får aldrig glömma historien. Som förälder vill jag väcka nyfikenheten hos mina ungdomar att se saker och ting med egna ögon, och inte enbart förlita mig på vad andra tycker och tror.
Nu fyller du strax 50 år. Hur firas den dagen?
– Med mina ungdomar i Berlin. Inte enbart av historiska skäl, utan också för den metropol Berlin blivit inom kultur, underhållning, ja, det mesta.
Slutligen, vad gör du om typ fem år?
– Kanske är jag någon form av guide i just en historisk miljö. Eller donar med blommor och växter. Möjligen har jag bytt jobb ännu en gång inom regementet eftersom jag trivs finfint här. Mest spännande av allt är att fortfarande få vara nyfiken.