Ordförande som trotsar allergi

Det är klart att man kan vara ordförande i en kaninavelsförening även om man är allergisk mot kaniner! Carola Hagdahl är ett exempel på det.

Carola Hagdahl

Carola Hagdahl

Foto: Roland Nordqvist

Uppsala2009-06-10 13:17
Visst har familjen två egna kaniner men de får bo utomhus och det går ingen nöd på dem. Egentligen är maken Pär den mest kaninintresserade av de vuxna, men Carola är föreningsmänniskan så därför blev hon ordförande i den lilla föreningen.
Det var dock maken och hans pappa som väckte Carolas intresse för kaninerna.
- När jag fyllde 30 fick jag min första kanin i present av svärfar. Då hade jag nyligen träffat Pär.
- Själv har jag inte ägnat mig så mycket åt själva aveln. Det är inte så lätt när man bor mitt inne i Enköping. Men vi har tagit fram en kull.

Dessvärre har intresset för kaninavel sviktat rejält under senare år, enligt Carola Hagdahl. På 1980-talet hade föreningen cirka 80 medlemmar, nu är de cirka tio.
- Men intresset går i vågor så förhoppningsvis stiger det igen. Ungarna är i alla fall stormförtjusta i våra kaniner Pockémon, 8 år och Polly, ett år. Pockémon är för övrigt jättesnäll och lika tam som en hund. Han låter tjejerna köra omkring med honom i en dockvagn.
Kaninerna bor i en stor bur i familjens trädgård. Det finns också en mindre bur utan tak där de får komma ut och leka.
- Ibland kryper treåringarna ner till kaninerna och då kan det bli lite trångt, berättar Carola.
Hon gillar barn och djur. Utöver sin egna fyra umgås hon dagligen med barn i jobbet.
- Ursprungligen utbildade jag mig till och jobbade som förskollärare men sedan vill jag gå vidare och pluggade då till lärare. Nu jobbar jag, sedan några år, på kommunens skola, Asken, som är ett övergripande högstadium för elever med Aspergers syndrom.
- Ett skäl till att jag ville bli lärare var att jag tänkte att det fick räcka med blöjbyten? Men jag har med tiden insett att tiden som förskollärare var väldigt nyttig när man sedan jobbar i skolan för större barn. Man får ett helt annat perspektiv.

I Enköping kan barn med Aspergers syndrom bara gå i särskild klass på högstadiet.
- Det är ett beslut som kommunen tagit. I andra kommuner kan de börja tidigare. Men här tycker man att det är att peka ut barnen i tidig ålder.
- Personligen tycker jag att det skulle vara bra om de kunde börja i fjärde klass för det är då man börjar märka skillnaden i utveckling.
Att ständigt vara omgiven av barn, egna och elever, gör att Carola uppskattar tystnaden hemma ibland.
- Jag brukar stänga av radion, men då sätter min man på den.

Tillvaron blir ett pussel som för många andra småbarnsfamiljer.
Hela familjen gillar friluftsliv och döttrarna har ärvt mammas intresse för naturen.
- På semestern åker vi gärna och tältar. Fast förra året hade vi inte riktigt tänkt på hur stor familjen blivit sedan tvillingarna kom så tältet kändes ganska trångt. Nu har vi köpt ett större men årets semester tänker vi tillbringa på hotell.
- Födelsedagen firar Carola med öppet hus för släkt och vänner.
- Någon 40-årskris känner jag inte av. Jag tycker inte att jag är eller blir särskilt gammal, konstaterar hon.
Namn: Carola Hagdahl.
Bor: I Enköping.
Aktuell: Fyller 40 år 12 juni.
Yrke: Lärare.
Familj: Maken Pär, Emma 9 år, Emilina 6 år samt tvillingarna Andreas och Amelia, 3 år.
Uppdrag: Ordförande i Enköpings kaninavelsförening. På bilden står hon med kaninen Pockémon, som hon egentligen är allergisk mot.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!