En häst gnäggar från en av de rödmålade ladorna. Damm stiger från grusplanen bredvid huset. Två tjejer rider i det inhägnade området.
– Allting utgår från familjen, säger hon. Mina tre döttrar är intresserade av hästar, hade de inte varit det så hade jag aldrig haft en hästgård. Jag ville ha en häst och min man Patrick, sa "Klart att vi kan köpa en häst" och jag tänkte "Kan man det?".
Vi träffas på hennes familjs gård i Vänge. Efter sitt första Sverigebesök som utbytesstudent i Malmö trodde hon inte att hon skulle komma tillbaka till Sverige igen.
– Jag vantrivdes, många var så instängda och tillbakadragna och det var helt andra sociala koder än vad jag var van vid, säger hon.
Men trots det så lämnade hon en än gång USA för att komma tillbaka för att ge landet en ny chans.
– Om man ramlar av en häst så måste man sätta sig upp i sadeln igen, säger hon.
Lydia läste en sommarkurs i Uppsala och började tycka mer och mer om landet. Sedan dess har hon blivit kvar.
Hennes man Patrick går förbi.
– Vi har varit ihop...? Lydia vänder sig mot honom.
– ...tjugo år nästa år, säger han i förbifarten.
Det började med en ponny och sedan föddes idén om att starta en ridskola på gården. I början höll Lydia och hennes äldsta dotter i alla lektioner själva. Idag har de två personer anställda och åtta hästar.
– Om barnet som rider känner sig rädd då jobbar vi mycket med det. Rädslan ska aldrig vara anledningen till att man inte rider.
Så länge Lydia kan minnas så har hon alltid velat hjälpa människor och varit intresserad av psykologi. Här i Sverige läste hon klart den psykologutbildning som hon hade påbörjat i Kalifornien.
– När jag precis hade blivit psykolog kunde folk fråga mig "Kan du läsa tankar?". Det var nog människor som inte riktigt visste vad det handlade om, säger hon.
Hon specialiserade sig inom klinisk psykologi och funktionsnedsättningar. Nu arbetar hon med föräldraskap i kombination med funktionsnedsättningar. I sitt arbete möter hon föräldrar som har en osynlig funktionsnedsättning och kan behöva stöd i sitt föräldraskap.
– Det är orättvist om man drar slutsatsen att du skulle vara en dålig förälder bara för att du har en funktionsnedsättning eller kognitiva svårigheter, säger hon.
Utöver intresset för psykologi berättar Lydia att hon också haft ett sinne för affärer sedan barnsben. Hon pallade äpplen från grannen som hon sedan sålde och på det lyckades hon tjäna en liten hacka.
– Äpplena gick inte ens att äta, säger hon och ler.
För att dryga ut kassan under studietiden i Kalifornien klippte hon håret på de andra studenterna så ofta hon kunde.
– Jag lärde mig själv och bokade in tider, jag klippte runt tjugo personer i veckan, säger hon.
Tillsammans med sin man har Lydia även tagit fram en ny typ av stallgrep som används för att mocka.
– De som fanns var inte bra för kroppen, vi ville ha en annan utformning och en ergonomisk grep, säger Lydia och visar grepen.
Patriks mamma går förbi och ger Lydia en snabb kram innan hon skyndar in i huset med sin hund hack i häl.
– Det här är väldens bästa svärmor, säger Lydia.
Om någon hade berättat för Lydia för tjugo år sedan att hon skulle driva en ridskola och ha utvecklat en grep som fanns ute på marknaden så hade hon tänkt "Intressant."
– Jag hade inga sådana planer, säger hon. Men jag är öppen för nya möjligheter.