I höst ”hoppar han av” sitt sista uppdrag i Skandia Liv. Där var han styrelseordförande i sex år, till 2010. Han tog över 2004 efter Skandiaskandalen, då styrelsen anmälts för grov trolöshet mot huvudman, och ett antal toppchefer i Sverige, England och USA delade på miljardbelopp i bonus.
– Skandia hade ett mycket lågt anseende 2004. Stordåd kan ges belöningar, men det var inte så. Det är roligt att få ha varit med att återetablera företaget, det känns som en framgång, säger han.
Vi träffas hemma i Uppsala, där han bott i 56 år, men han har arbetat mest i Stockholm.
Uppväxten i Örebro gjorde S-Nerikes nation till ett naturligt vattenhål, och där är han hedersledamot. Det är han också i Orphei Drängar, vars jubileumsfond han är ordförande för.
1974 började han på Atlas Copco som chef för juridiska avdelningen. Under 80-talet då apartheid-politiken i Sydafrika gick mot sitt slut, och varningsklockorna ringde också i företagsvärlden, satt han i styrelsen för Atlas Copco i Sydafrika. Regeringen, och moderbolaget, ville ha insyn.
Regeringen införde i slutet av 70-talet investeringsförbud och handelsrestriktioner. Men man ville också att svenska företag skulle ”övervintra”, vänta ut oroligheterna och därefter börja om. Bo Eklöf reste ofta till Sydafrika och utredde effekterna av sanktionerna, och hur lång tid det skulle ta att bygga upp verksamheten i Sydafrika igen.
– Otroligt intressant. Politiska överväganden, etiska, ekonomiska, personal- och fackliga frågor, juridiska... Intressant!
Ordet ”intressant” återkommer ofta, och han verkar uppriktigt engagerad av många saker. Han ryter inte, men man kan ana lejontänderna, när han talar om vad en människa kan bidra med även på äldre dar. – Åldersnoja är synd. Människor kan ha mycket att bidra med långt upp i åldern.
De sista åren som fast anställd var han vd på försäkringsbolaget SPP. Han slutade lagom till 60-årsdagen.
– På SPP förvaltade vi 440 miljarder kronor, Nordens största kapital, som skulle placeras i 20–30 år för att sedan ge folk så bra pensioner som möjligt. Själva penningmängden är ju absurd!
Han är och har varit ledamot i många olika stiftelser och styrelser som hanterar kapital, bland andra Vetenskapsakademien. Han är glad över sina sex år i Uppsala universitets konsistorium. Där diskuteras utbildningspolitik, organisation, fördelning av medel, lekmannainflytande:
– Företagen kan konsten att få fram tjänster och produkter på ett rationellt sätt. Men forskningen kan inte se till den omedelbara nyttan, forskningen måste ske för framtiden. Det är intressant.
Musik, främst opera, och litteratur har han alltid tyckt om. Skivspelare är ett måste, han har en för 78-varvare också.
– Intresset i näringslivet för litteratur och musik är lite begränsat. Att få pengar till ett stort forskningsprojekt på Karolinska Institutet är inte så svårt. Men ett bibliotek, eller en Humanistisk teater ...
Bo var med och bildade Etikkollegiet, ett forum för diskussion om etik, ”det medvetna och systematiska arbetet med moralen”.
– Vid varje skandal dras det felaktiga slutsatser om att ’det är så här det går till’. Det stämmer inte. Personer med framgång i näringslivet vill mäta sig och vara bäst, men de vill spela inom regelboken. Ibland säger man ”det här är fullständigt lagligt, jag har kollat med revisorn”. Men det innebär inte, och det är min uppfattning, att man bör göra det.
Har du en sak du gillar?
– Jag har en skål, efter mina föräldrar. Den klingar i tio sekunder, som en kyrkklocka! Vill du höra den?
Han studsar upp ur soffan, ut i köket och kommer tillbaka med Skålen. Han dänger försiktigt en sked i kanten och vi lyssnar böjda över kristallen. Tio sekunder. Intressant!