Året var 1966 och sammanhanget en debattkväll på V-Dala om politiska, religiösa och sociala sånger. Cornelis medverkade i samtalet.
– Vi skulle illustrera debatten med sång, säger hon och minns 60-talets annorlunda men då helt naturliga diskussionsmiljö.
Studieåren i Uppsala, efter studenten från Skrapans latinlinje och ett år som utbytesstudent vid West Virginia University, ledde till en fil mag med inriktning på engelska och tyska och examen från Lärarhögskolan.
Året innan studierna avslutades gifte hon sig med den jämnårige, blivande civilingenjören från KTH. Efter att båda avlagt sina examina lockades han av arbetstillfälle i Söderfors stålindustri och jubilaren fick jobb som språklärare på Aspenskolan. Därefter blev de orten och sina arbetsplatser trogna fram till pensionering.
Gunilla Wisell ser tillbaka på yrkeslivet med glädje, men lyser upp ännu mer när pensionärstillvaron kommer på tal.
– En fantastisk frihetskänsla. Det var som att bli student på nytt.
Ett nytt studentliv blev det också, med flitigt deltagande i Senioruniversitets kurser.
– Jag började direkt och har läst engelsk litteratur, Uppsalas arkitektur och just nu kursen Språket och människan. Det är så skönt att bara sitta och lära sig, säger hon.
Att det aldrig är för sent att plugga vidare har hon ett riktigt bra bevis på.
– En av de första jag träffade på Senioruniversitetet var min morbror som då var 102 år och läste två kurser samtidigt, berättar jubilaren.
Om sin egen lärargärning med 37 års grundskoleerfarenhet säger hon:
– Ett tufft jobb och tuffare har det blivit. Då var vi lärare, säger hon med betoning på yrkestiteln.
– Nu ska de vara så mycket annat. Och det blev stora förändringar med kommunaliseringen. Lärarrollen tonades ned, blev mer av handledare, elever skulle söka kunskap mer på egen hand, ämneskonferenserna togs bort, säger hon.
Gunilla Wisell låter förstå att hon skulle se flera ändringar tillbaka.
– Viktigast av allt är att höja läraryrkets och hela skolans status. Om jag började som lärare på nytt skulle jag fokusera på ämnena.
Som partipolitiskt engagerad överlåter hon dock skolförändringar åt andra, men engagerar sig själv framför allt i tillgänglighetsfrågor.
– Inga grupper ska utestängas, säger hon och lyfter som exempel fram sin interpellation om att anpassa den välvda bron i Engelska parken i Söderfors.
– Ett kulturarv som en stor del av befolkningen inte kan besöka och ta sig runt.
Ärendet ligger just nu hos kommunen för beredning. I väntan på resultat i det ärendet kan hon i alla fall räkna in en lokalpolitisk seger:
– Jag fick faktiskt igenom en motion om begränsad talartid i kommunfullmäktige.
Hon ser fortfarande Uppsala som sin hemstad, men betonar att även Söderfors känts hemma från första stund och att bruksorten bjudit på ett generöst mottagande.
– Vi har trivts jättebra, men det var lite exotiskt att komma hit.
I denna lätt exotiska miljö fann hon sig snart till rätta och tog bland annat upp musiken, som efter studentårens sånginsatser följdes av tre decennier i hemortens kyrkokör, men nu låter hon sångrösten vila i alla fall offentligt.
– Det svårt att hinna med och jag vill inte binda upp mig till repetitioner med sikte på konserter, säger hon. En av hennes främsta ursäkter är att hon vill vara generös med tid till barn och barnbarn och så finns det ju fortfarande så mycket annat att lära sig.