Som ung ville han med nyväckt naturintresse ha ett jobb där han kunde vara ute i naturen. Det fick han och han kan nu se tillbaka på ett yrkesliv ute i och kretsande kring naturen och dess vård. Och det fortsätter.
Rolf Jacobson är född i Ludvika, men flyttade som ettåring till Kumla, där de tio följande åren framlevdes.
Fadern var försäljare och kunde som sådan bo var som helst och vad var då naturligare än att flytta familjen till sin barndomsstad, Norrköping. Så skedde och där växte han upp, gick i skola och tog studenten.
– Som 14-åring gick jag med i Fältbiologerna och upptäckte med deras hjälp fåglarna. Sedan blev det tid för blommor också, säger han och minns särskilt cykelturer i det omgivande landskapet.
Han blev guide på naturreservatet Stora Karlsö sommaren 1965 och ”växte fast där”.
– Sedan dess har jag varit där varje sommar. Så det har blivit en del av livet, konstaterar han.
Efter studenten gjorde han värnplikten och följde upp detta med att gå kadettskola – mest för den för en fattig student ansenliga premien, tillstår han.
Han började därefter läsa zoologi och minns framför allt fältkursen på Klubban i Fiskebäckskil i Bohuslän på sommaren.
– Vi fiskade själva upp vår middag och jag minns särskilt nattbaden under sensommaren, när det var mareld, berättar han drömskt.
Sedan läste han också botanik och han blev med tiden färdig med sin examen.
– Det kunde väl ha gått fortare, men det var så roligt att vara med i Juvenalorden, säger han och framhåller särskilt sin medverkan i spexet om bondetåget, Tåget går 19:14.
Nyåret 1970/71 kom ett gäng likasinnade på att man skulle kunna fira detta på Stora Karlsö. Så skedde och sedan blev det nyårsfirande där i sju år.
Kärleken till Gotland och Stora Karlsö växte sig alltså allt starkare och som färdigstuderad gick han upp på länsstyrelsen i Visby och erbjöd sina tjänster. De nappade inte direkt, men lade hans namn på minnet.
– Det dröjde inte så länge förrän de hörde av sig och erbjöd mig ett tillfälligt jobb där.
Därefter följde olika förordnanden och uppdrag och Rolf Jacobson fungerade därefter som naturvårdare på länsstyrelsen i Gotlands län mellan 1973 och 1985, varefter han var naturvårdsintendent på länsstyrelsen i Upplands län och därefter på Uppsala kommun, i förvaltningar med så skiftande namn att varje antydan om att politiker saknar fantasi omedelbart kan dementeras.
– Där kom jag att jobba fram till 2007, då man ville organisera om det hela och dela upp oss i ”strateger” och ”utförare” – man ville leka affär, säger han lite uppgivet.
Bland de saker han, delvis på eget initiativ, har arbetat med finns, förutom att bilda kommunala naturskyddsområden i Hågadalen-Nåsten, Stadsskogen och Norra Lunsen, att återskapa fyra av de åtta kända av Linnés så kallade herbationer, eller utomhuslektioner under vandringar i Uppsalas omgivningar.
– Vi fann glädjande nog att nästan alla de växter som Linné tog upp under sina herbationer finns kvar än i dag, säger han.
Tiden har i någon mån också räckt – han säger själv att han är oförbätterlig tidsoptimist, något hans sambo ivrigt intygar – till att ge sig på andra projekt, varav det senaste, Vardagsnatur – 90 arter på 14 språk, i bokform kommer att presenteras vid en ceremoni på Biotopia den 16 mars.
– Det är nog bland det tokigaste jag gett mig på, erkänner Rolf Jacobsson och berättar att boken kommer att innehålla vanliga växter, fåglar, däggdjur och småkryp, vars namn anges på 14 språk. Han själv är redaktör men understryker att en stor del av arbetet har gjorts av hans sambo Rita, som är bokens huvudillustratör, och Kersti Kollberg, som projektledare.
Efter pensioneringen, som inte är så avlägsen, avser han att fortsätta med att vara naturguide, men nu som konsult, och vandra i Linnés fotspår.
– Tre fyra vandringar är inbokade, liksom en del föredrag. Så Linné lever, även om jubileet har varit, konstaterar han belåtet.