Handarbetets Vänner – vad är det? tänker du kanske. Det är just därför Lotta Ahlvar rekryterades dit från posten som vd på Svenska Moderådet. HV är sedan 142 år centrum för utbildning och produktion av avancerat textilt konsthantverk på Djurgården i Stockholm. Deras vävar hänger i riksdagen och på FN i New York, och många textilkonstnärer har utbildat sig här. Men det finns onekligen ett varumärkesarbete att genomföra. Och vem kan passa bättre för den uppgiften än Lotta Ahlvar?
Inte bara för att hon själv lärde sig vävandets ädla konst på skolan innan hon började modelinjen på Beckmans. Hennes bakgrund, både som designer på HM och Esprit, fristående konsult, designchef på Coop och vd på Svenska Moderådet, får många bitar att falla på plats. Här är någon som både kan textildesign från grunden, vet hur man säljer den, är en fena på omvärldsanalys och har ett gediget kontaktnät.
Dessutom klappar hennes hjärta för de där nya oprövade korten som vet hur man skapar men inte hur man säljer det. Och sälja måste även en konstnär klara för att överleva. Därför ordnar hon utställningar och drar igång projekt som nu senast ett inkubatorssamarbete mellan HV, Malmstens och Sätergläntan. Lotta Ahlvar ställer gärna upp som mentor för nykomlingar.
– Jag vet att man behöver mycket stöd när man ska starta och utveckla ett design- och modeföretag, säger Lotta Ahlvar. Och det är alltid roligt att få jobba med dem som är precis i början av sin karriär. Det är en ynnest och en kick att få träffa och prata med dem och höra vad de tänker och vill med sin framtid.
Hennes egen väg in i modebranschen var inte självklar. Lotta växte upp i Östergötland, mamma var kartritare på länsstyrelsen, pappa pilot i flygvapnet. Själv tänkte hon plugga juridik efter gymnasiet, men en sejour till New York ändrade på det. Där hamnade hon i ett ungt och kreativt gäng och insåg att man ju faktiskt kunde jobba med kläder och design också.
– Det var enligt den allmänna opinionen inte riktigt okej att ägna sig åt något så ytligt som kläder och mode på den tiden, berättar hon. Men jag tänker att det är lite grand med mode som med reklam. Reklam har också behandlats väldigt styvmoderligt. Och nu hänger den berömda Dieselkampanjen som utställning på Fotografiska museet. Mode och reklam är i högsta grad populärkultur, precis som musik och liknande.
Populärkultur är liksom konst och annan kultur en stor inspirationskälla, både i jobb och fritid. Det är ofta svårt att dra en gräns däremellan, medger hon. Men behöver hon koppla av sätter hon sig med familjen i bilen och kör till sommarstället i Östergötland. Här har de ett hus där de tillbringar somrar och helger och låter sig falla in i lunken på landet. I byn gör man som folk gör på landsbygden; engagerar sig i de aktiviteter som står till buds.
– Det finns en liten bybastu dit man går på damernas eller herrarnas tider och bastar. Det är väldigt nyttigt för verklighetsförankringen, att få höra om folks syn på saker när de bor på landet. Stockholms innerstad är ganska långt från glesbygdsproblematiken.
Här finns också trädgården som följde med huset, där Lotta gör sina ”utgrävningar” och bit för bit återskapar 30-talets bruksträdgård. Det behövs som terapi ibland, men annars får hon mycket energi av sitt arbete.
– Livet går i cykler och jag har haft förmånen att ha jätteroliga uppdrag. Mitt motto har alltid varit att säga ja, även om det blir lite konstigt ibland. Men det är bättre att vara nyfiken och göra konstiga saker än att dö utan att ha gjort någonting. (TT)