Nyfiken generalist

Jag vet inte om det finns någon som aspirerar på titeln Ulricehamns store son, men dess dotter torde i alla fall kunna vara Lisa Sennerby Forsse, rektor på Sveriges lantbruksuniversitet.
- Jag föddes där, men jag flyttade i tvåårsåldern till Linköping, förtydligar hon. Vi bodde vid Valla gård, där universitetet nu ligger. Det var där jag fick mitt intresse för djur och började rida.

I Linköping tog hon också studenten, på handelsgymnasiet.
- Jag var ganska så nyfiken, ville ut och plugga. Men jag visste väl inte vad jag skulle bli, säger hon.
Medan hon funderade på det läste hon in de naturvetenskapliga gymnasieämnena, men samtidigt läste hon historia på Linköpings universitet och sedan litteraturvetenskap i Lund.
- Speciellt när det gäller språksidan, när det gäller att uttrycka sig i tal och skrift, har jag haft nytta av humaniorastudierna. Sedan är ju historia så väldigt roligt. I dagsläget blir ju också det tvärvetenskapliga allt mer aktuellt. Jag tror på det, kommenterar Lisa Sennerby Forsse och växlar nästan omärkligt mellan sina roller som jubilar och rektor.

Nu blev det inte humaniora hon satsade på, utan hon sökte till Veterinärhögskolan. Men för att komma in där måste man ha praktik från en godkänd gård.
- Medan jag väntade på en sådan praktikplats så hände det sig att jag åkte till Afrika, 1973-74, i en föregångare till de "rosa bussarna". Så vi åkte i ombyggda tyska bryggarbilar, som vi också bodde i, ner genom Europa, genom norra Afrika och till Kenya. Där stannade vi sedan i ett halvår och åkte i bilar ut till byarna. Det var folk av alla slag, ekonomer, sociologer och andra. Jag själv ville gärna se på alla djuren, berättar hon.
- När jag kom hem hade jag bestämt mig för att läsa biologi. Egentligen var det djur jag ville jobba med, men ödet ville annorlunda, så det blev botanik.
- Så småningom resulterade studierna i en avhandling, som handlar om strukturbotanik, ett ämne som jag fick förklarat för mig vad det var och som säkert andra, mer normalbegåvade intervjuare också hade förstått vad det var. Här handlar det i alla fall om träds cellstrukturer.

Någon saknad efter den egna forskargärningen har hon dock inte.
- Det här med att vara expert på ett visst ämne, det var väldigt roligt, en tid. Men jag är nog generalist och gillar att ha många bollar i luften, säger Lisa Sennerby Forsse förklarande.
Efter examen bodde hon och hennes dåvarande familj i Kanada under en post doc-period.
- Det var väldigt nära att vi blev kvar, men steget till att emigrera kändes väldigt stort. Men det är något jag vill rekommendera våra studenter, att åka utomlands och studera och forska. Förutom att man får lära sig nya metoder och får nya infallsvinklar på sitt ämne, så lär man sig mycket om sig själv också, hur man klarar av kriser, att ta hand om sig själv och så, lägger hon till. Och här är det både privatpersonen och rektorn som talar.

Efter Kanadasejouren var hon 1994-2000 forskningschef på Skogforsk här i Uppsala, då hon också var adjungerad professor vid SLU. Därefter handplockades hon till uppdraget som huvudsekreterare för det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas, varefter hon så blev rektor för SLU.
På den fritid hon har försöker hon också vara generalist, mer än specialist.
- Jag försöker hålla liv i ridningen, men det är svårt med ett sådant här jobb. Det blir mest islandshästar, som är väldigt roliga, om man kan rida. På somrarna seglar vi mycket och har en båt i Skarholmen. Dessutom flyger jag gärna, som passagerare, i C-G:s plan.
- Och så trädgården, förstås, lägger hon till.
Hon är ju inte för inte rektor på Lantbruksuniversitetet.

Nyfiken generalist

Lisa Sennerby Forsse, rektor på Sveriges lantbruksuniversitet, försöker vara mer generalist än specialist. Nu har hon nyss fyllt 60 år.