Att hon skulle få fira sin 60-årsdag var ingen självklarhet för dagens jubilar. Beskedet för några år sedan att hon drabbats av en allvarlig cancer vände upp och ner på mycket i hennes liv. Men i dag är Carin Anlér Fiske friskförklarad och mer engagerad och aktivare än någonsin. Vilket inte säger litet. Se bara under punkterna intressen och engagemang här intill.
– Men jag har blivit mer selektiv och bättre på att säga ifrån. Och jag försöker inte vara ”snäll” hela tiden. Och så jag har insett att mitt liv inte är viktigare än någon annans.
Hon är född och uppvuxen i Uppsala. En ”riktig” Uppsalabo med andra ord. Första hemadressen var Artillerigatan och skolåren tillbringade hon i Bergaskolan, därefter högstadiet på Eriksbergsskolan och gymnasieåren i Skrapan (Lundellska) som på den tiden låg på Trädgårdsgatan.
– Min pappa var militär med låg lön och mamma hemmafru. Så vi hade inte råd med några extra aktiviteter. Jag minns att jag kände mig fattig och avundsjuk på kompisar som gick i en privat förskola. Jag brukade stå och kika in genom fönstret till förskolan och känna mig väldigt avundsjuk på att de fick hålla på med flanellografen.
Ett annat barndomsminne, och ett typexempel på hur idiotiskt vuxna kan bemöta barn, är ett barnkalas hon var bjuden till. Det skulle bjudas på glass – något alldeles extra på den tiden. När hon fick sin portion sa värdinnan så att alla hörde: Du Carin som är så klumpig, se till så att du inte spiller på mattan!
– Jag var väldigt blyg och ibland mobbad som barn och den kommentaren gjorde inte saken bättre.
Men hon fick sin revansch. Efter studenten med mycket bra betyg lämnade hon hemstaden för Örebro där hon kommit in på en idrottslärarutbildning på GIH (Gymnastik och idrottshögskolan). Inget för klumpiga precis! Dessutom har hon ägnat en stor del av sitt liv åt dans, ända till dess ett diskbråck satte stopp för den aktiviteten. Så mer fel än tanten på barnkalaset kan man nog inte ha!
Hennes första anställning, efter examen från GIH, blev som idrottslärare på Magdeburg i Uppsala som på den tiden var en vårdskola.
Men intresset för teater gjorde att hon efter en tid tog tjänstledigt och började på Teaterstudion i Stockholm. En av kurskamraterna hette Pernilla, senare gift August.
Under slutet av 1970- och början av 1980-talet var hon engagerad i produktionen av Musikforums nyårsrevyer som gick för fulla hus på Stockholms nation. Dessutom dansade hon och spelade med i föreställningarna. Tillsammans med fyra kolleger bildade hon, i kölvattnet efter succén med nyårsrevyerna, dansgruppen Tio Fötter.
Det var under den perioden hon träffade sin blivande man John Fiske som var på turné i Sverige med bandet North Sea Meeting. Han var då fortfarande bosatt i London men blev snart Uppsalabo och hjälpte till att köra Tio fötters hyrbil till spelningar.
Snart blev han en av gruppens frontfigurer i egenskap av bland annat manusskrivare, regissör och skådespelare.
Som redan framgått är dagens jubilar en person som engagerar sig. Det gäller inte minst jobbet som specialpedagog på Uvengymnasiet i Uppsala. Alla elever där är i behov av särskilt stöd av något slag. Förutom enskild undervisning i engelska sitter hon i skolans elevhälsa tillsammans med kurator och skolsköterska. Dessutom är hon kulturombud, arrangerar teaterföreställningar, är it-didaktiker och driver projekt i hållbar utveckling.
– För mig känns det väldigt viktigt att dessa ungdomar, genom det stöd vi kan ge dem, skall få möjlighet att gå vidare till annan utbildning. Eller att de skall hitta ett yrke som efter åren på Uven skall leda till arbete.
Födelsedagsfirandet har hon redan tjuvstartat med en resa till Vietnam tillsammans med familjen över jul och nyår.
På själva dagen kommer hon att tillsammans med två skådespelare från Tio Fötter att uppträda för inbjudna gäster på Teater Blanca med en föreställning som hon själv regisserat. Efter det fortsätter hela publiken till villan i Svartbäcken där festen fortsätter.
– Jag tycker det är kul att ha fest och nu ska jag fira att jag levt ytterligare ett år.