Rolf Jonsson växte själv upp på Lasseby gärde, och minns en barndom som ibland gick i dur ibland i moll; det var inte alltid det fanns mat på bordet hemma. Han har ljusa minnen av framför allt alla lekkamrater.
– Det kryllade av ungar där. Om somrarna badade vi i Upsala Ekebys lerdammar, dit vi förstås var förbjudna att gå. Som grabb höll jag på att drunkna i en av dammarna. Vi fick inte heller åka skridskor där om vintrarna. Om vi kastade papper och skräp kunde leran, som sedan skulle bli keramik, bli förstörd.
Efter Bergaskolan började Rolf som springsjas.
Han levererade matvaror över centrala Uppsala, bland annat till stans bårhusföreståndares hustru som drev matsal. Det ledde till en ny, rätt otippad karriär som obduktionstekniker när han var 15 år.
– Hon bjöd alltid på så god mat och lovade att jag skulle få äta sån mat varje dag om jag började jobba som tekniker åt hennes make. I efterhand kan jag säga att det var maten, inte jobbet som lockade mig.
Han började med att diska instrument och hjälpte sedan till vid obduktioner. 1964 flyttade Rolf till Falun, med för sin ålder rika erfarenheter av branschen, och började vid en nystartad patologavdelning.
– Jag var 18 år och kände att jag bara träffade obducenter och begravningsentreprenörer – och så liken förstås. Bara tanken på att gå i den miljön i ytterligare 47 år fick mig att lessna.
Så han flyttade tillbaka till Uppsala, och efter en anställning på landstingets inköpscentral i Stockholm startade han i mitten av 1970-talet eget företag i inredningsbranschen. Rolf har alltid varit intresserad av inredning och specialiserade sig snart på hotell. Under en 20-årsperiod totalrenoverade och inredde han alla stora hotell i Stockholm: Sheraton, Anglais och Continental, och hotell över hela landet.
Men 1992 kom dagen då Rolf drabbades av en whiplashskada. Året därpå startade han och tre andra personer föreningen Pisksnärten som arbetade för att få skadan erkänd som sjukdom. För tio år sedan nådde de sitt mål och föreningen har därmed upphört.
Rolf, som varit drivande, är fortfarande engagerad. Pisksnärten sponsrar barnavdelningen 95 B, på Akademiska sjukhuset, och än i dag söker folk kontakt med tidigare ordförande Jonsson.
– Folk ringer, och man måste ge dem tid att prata. Jag brukar säga: ”Du blir inte återställd, men med rätt hjälp kan du få en fin livskvalitet. Man måste ge folk hopp”, säger Rolf som oroas över att whiplashskadorna riskerar att öka nu när Fyrislundsgatan snart stängs av och bilisterna leds in på Tycho Hedéns väg/E4:an.
– Det blir precis som i gamla tider. Redan nu skadas i snitt 1,5 nackar per dag på Tycho Hedén, säger Rolf och skakar på huvudet.
Rolf har även varit mycket engagerad i de hemlösas situation.
– I dag retar jag mig på att kommunen skjutit på beslutet om lägenheter för hemlösa och i stället prioriterar andra grupper.
Sin fritid ägnar han helst åt sin ögonsten, hunden Zack. Tillsammans besöker de loppisar och hundutställningar (med framgång att döma av Zacks samling blå prisrosetter).
– Han är mitt allt, det bästa köp jag har gjort i hela mitt liv, säger Rolf och berättar sedan entusiastiskt om en hundbajsplockare han konstruerat. Mest är den avsedd för äldre och handikappade.
– Det finns hundbajsplockare, fast de funkar inte. Men nu har jag fixat en prototyp.