Nedräkningen mot mera tid med barnbarnen har börjat för dagens jubilar. I dagarna har hon avtackats på arbetsplatsen som under så gott som hela hennes yrkesverksamma liv varit Uppsala universitet.
– Det känns overkligt men också att det är dags att släppa taget nu och låta nästa generation komma fram, säger Birgitta Hydén.
Hon började som kansliskrivare på Matematiska institutionen 1971 och flyttade 1978 över till Universitetsförvaltningen.
Där arbetade hon först vid dåvarande utbildningsbyråns enhet för studievägledning. Därefter med studentservice i olika funktioner, bland annat med långdistansutbildning för svenskar bosatta utomlands., en verksamhet som Uppsala universitet då var ensam om.
De senaste tio åren har hon ägnat åt att arbetat med att stödja studenter med funktionshinder.
– Jag har haft ett otroligt stimulerande arbetsliv. Under de drygt 40 år jag jobbat på Uppsala universitet har jag aldrig haft tråkigt och alltid varit stolt över min arbetsplats.
Men nu är det alltså dags för en ny fas i livet. Den som känner Birgitta Hydén förstår att det inte bara kommer att handla om att passa barnbarn.
Parallellt med sitt jobb har hon tidigare varit verksam inom föreningslivet som framgått ovan. Det tänker hon fortsätta med, om än i mindre omfattning. Hon är präglad av sin fostran inom scoutrörelsen där man fick lära sig att det var viktigt att göra in insats för andra, säger hon.
En liten återblick på hennes ”före Uppsala-tid” ger vid handen att hon, som så många andra, kom till Uppsala för att studera men blev kvar.
Efter studentexamen i Linköping, där hon är född och uppvuxen, pluggade hon engelska parallellt med jobb på postorderfabrik och i konfektyrbutik.
Redan då fanns studentkamraten Pär-Åke med i bilden. Som nyförlovade lämnade de 1968 tillsammans hemstaden Linköping för universitetsstudier i Uppsala. Att ta studenten och plugga på universitet var ingen självklarhet när hon växte upp. Hon var den första i familjen som gick den vägen.
Då som nu var det svårt att få tag på studentrum. Den första bostaden låg några mil utanför Uppsala och bestod av två små rum på en kallvind. Bostadsstandarden låg på nivån kallvattenkran och utedass. När de sedan fick hyra övervåningen på ett 1700-talshus i Brillinge i Uppsala kändes det som att komma till paradiset.
En annan fördel med den bostaden var att till huset hörde en stor trädgård, och att hyresvärden, som arbetade för hushållningssällskapet, var en engagerad odlare.
– Min pappa hade lärt mig att plocka och uppskatta blommor och nu fick jag lära mig att odla av ett riktigt proffs.
Hennes engagemang i trädgårdsarbetet gjorde att hon kom att ligga ordentlig på plussidan hos hyresvärden.
– Birgitta plockar vitsippor som om de vore orkidéer! kommenterade hyresvärdens fru.
I dag bor hon i ett radhus på Noreens väg i Uppsala. När vi träffar henne, en kylig men vacker höstdag, för en pratstund inför födelsedagen hittar vi henne i trädgården, i full färd med att göra enriskransar. Kransarna ska hon sälja för Lions på julmarknaden i Uppsala, berättar hon. Naturligtvis har hon plockat enriset själv.