Nu tar "kulturstipendiet" vid

Göran Björnhag är född på ett litet jordbruk i Bredaryd i västra Småland. Där växte han upp tillsammans med sina föräldrar och två syskon.
- Tanken var att jag så småningom skulle ta över. Fast först ville jag ha allmänbildning så när jag fyllde 17 började jag på Sörängens folkhögskola i Nässjö. Sedan insåg jag att det var roligare att läsa, så efter lumpen fortsatte jag på Hvilans specialgymnasium i Åkarp.

Studierna växlande han med löpning, som var hans stora intresse som ung. Han deltog i junior-DM och
-SM och höll som 18-åring rekordet på 1 000 meter för juniorer i Småland. En fotskada tvingade honom så småningom att sluta med löpningen.
1963 kom Göran Björnhag in på agronomprogrammet på Lantbrukshögskolan i Ultuna, nuvarande SLU, och han flyttade till Uppsala.

Han hade då träffat sin blivande hustru Gunnel som flyttade med, och året därpå gifte de sig. Vid sidan om studierna fick han jobb på Institutionen för husdjurens fysiologi.
- Husdjur i klassisk bemärkelse innefattar jordbrukets djur, det vill säga producerande djur som kor, hästar, grisar och höns, men även sällskapsdjur och laboratoriedjur.
Han har främst studerat de växtätande husdjurens matsmältning.
- Jag har också intresserat mig för hur husdjuren egentligen blev husdjur och föreläst en hel del på bland annat Upplandsmuseet, och på Historiska museet och Medeltidsmuseet i Stockholm. Sedan har jag roat mig med populärvetenskap och skrivit en och annan lärobok.

Han disputerade 1972 och blev så småningom lektor och år 2000 även professor. Efter pensioneringen 2004 har han fortsatt föreläsa. Dessutom har han fortsatt att motionsidrotta och vunnit ett och annat Korpmästerskap. En period ägnade han sig även åt tennis.
- Men det var hellre än bra, för bollsinne har jag inte haft!
Som agronom kunde man tro att Göran Björnhag skulle ha något husdjur själv, men så är inte fallet. När barnen var små fick de nöja sig med marsvin, hamstrar och akvariefiskar.

I stället för djur har familjen Björnhag lagt ner sin tid på att sköta sina hus, i Nåntuna och ett sommarhus i Småland.
- Trädgården i Nåntuna var tillräckligt stor för att det alltid skulle finnas något att göra, men inte så stor att man var tvungen att göra något när man inte ville.
Högsta prioritet har jobbet fått. Avståndet dit har heller inte varit så långt, bara en och en halv kilometer fågelvägen. Göran Björnhag bestämde sig för att ta sig dit på ett nytt sätt: Han köpte en båt och lastade på sin cykel på den och rodde över Fyrisån för att slippa ta den långa vägen.
- Inte för att det gick snabbare, men det var liksom lite originellt.
När båten blev gammal och osäker fick den bli till kaffeved.

Småland betyder mycket. Sommarhuset i Småland har han byggt själv, på en avstyckad tomt på familjegården. Och strax intill bor barnen på somrarna. Där tillbringar han mycket tid. Fiskar, fotar och målar.
- Mest blommor och djur. Och när jag målar använder jag akryl. Sedan tycker jag om att läsa, både underhållningslitteratur och böcker om historia och naturvetenskap.
- En favorit är författaren Staffan Ulfstrand. När han pensionerades något år före mig sa han: Nu har jag fått det kulturstipendium de svage kallar pension, i travestering av Karlfeldts diktrad "den vår de svage kallar höst". Det tycker jag är bra, att på ålderns höst fortfarande få ägna sig åt det man vill göra och att få betalt för det!

Nu tar "kulturstipendiet" vid

Göran Björnhag blev inte jordbrukare, som hans föräldrar hade tänkt för honom. I stället satsade han på studier och har under 30 år undervisat på SLU, där han varit professor i husdjurens fysiologi.