När Patricia Heredia-Toledo kom som flykting till Sverige på 1970-talet fick hon efter studier i svenska praktik på Arbetsförmedlingen. Där har hon sedan stannat i hela sitt yrkesliv och har under åren haft en rad olika befattningar. De senaste elva åren har hon själv haft uppgiften att förmedla praktikplatser och arbete till nyanlända invandrare.
I hallen i Patricia Heredia-Toledos lägenhet i Svartbäcken hänger en stor affisch från Chile med färgglada fåglar. Den uppmanar till ideellt arbete och är från 1972. Året därpå flydde hon med sin dåvarande man och deras fyra barn från militärkuppen i Chile. Hennes yngsta dotter var då bara 21 dagar gammal.
– Det var jobbigt, men det fanns inte tid att tänka, det var bara att ta hand om barnen.
De hamnade på Kuba där de stannade i ett och ett halvt år innan de i november 1975 kom till Uppsala och bosatte sig i Hamberg.
– Jag kommer ihåg att det stod adventsljusstakar i alla fönster och jag undrade varför.
Det fanns många svenskar som engagerade sig ideellt i de politiska flyktingarna och när sommaren kom blev familjen bjuden att fira traditionell midsommar i en enkel sommarstuga utan el och vatten. Det var en härlig vecka med bad och promenader men även något av en kulturkrock.
– Jag tänkte, hur kan man vilja bo så här när man har så hög standard annars?
För Patricia Heredia-Toledo blev vägen in i det svenska samhället en praktikplats. Efter studier i svenska utbildade hon sig till kontorist och när det blev dags att söka jobb föreslog hennes platsförmedlare att hon skulle göra praktik just på Arbetsförmedlingen. Praktiken övergick till anställning och hennes platsförmedlare blev hennes kollega.
– Han trodde verkligen på mig, att jag kunde bli något fastän jag inte kunde prata så bra svenska.
Sedan 2001 har hon kunnat ge samma chans till nyanlända invandrare.
Efter att ha haft en rad olika tjänster på sin arbetsplats började hon att arbeta med Introsam (integration i samverkan) där Arbetsförmedlingen samarbetade med Migrationsverket, landstinget och kommunen. Hennes uppgift har varit att hjälpa nyanlända invandrare som går svenska för invandrare, sfi-utbildning, in på arbetsmarknaden genom praktikplats eller instegsjobb (som är en subventionerad anställning).
Praktik är ett bra sätt att komma in i samhället. Det finns så mycket som kan vara svårt att förstå.
Hon tar ett enkelt telefonsamtal som exempel. I Sverige är man hela tiden med i samtalet och ger respons med småord medan den andre pratar, medan man i Chile är helt tyst tills den andre har pratat klart. En liten detalj som kan leda till missförstånd. Det märks att det är viktigt för Patricia Heredia-Toledo att vara öppen för och vara en del av samhället
– Man kan ha sina seder och bruk, vi pratar till exempel spanska hemma, men när jag går utanför dörren försöker jag anpassa mig och vara en i mängden.
Hon har trivts så bra med sina arbetsuppgifter att hon valt att inte gå i pension förrän vid 67 års ålder. Och fastän sista arbetsdagen nu är gjord planerar hon att fortsätta arbeta med nyanlända invandrare på ideell basis. Men först väntar en lång semester på Mallorca, ett resmål som är ofta återkommande.
– Spanskan är viktig för mig, jag saknar mitt språk. Därför har det blivit många resor till Spanien.