Dessutom har han haft förmånen att ha fått ägna sig åt sådant som intresserar honom.
Vi träffas i bostaden i Luthagen och slår oss ner med kaffe och croissanter i ett stort och mycket imponerande privatbibliotek.
Oloph är född och uppvuxen i Kalmar, härstammande från den prästerliga, småländska släkten Bexell, och 1964 började han på Fjellstedtska skolan i Uppsala. Som 22-årig student började han medarbeta i Svensk Pastoraltidskrift som utkom en gång i veckan. Med tiden blev han redaktör där, ett engagemang som kom att spänna över flera decennier.
Efter teol kand 1974 prästvigdes han för Växjö stift, och tjänstgjorde i Uppsala domkyrkoförsamling och i Lena. Men det var forskningen - att läsa, skriva, tänka – som låg honom närmast om hjärtat.
– Jag har alltid haft en drivkraft att skriva. Även om jag är präst i botten har jag haft förmånen att få vara verksam vid universitetet i hela mitt yrkesliv. Fast jag håller än i dag regelbundet torsdagsmässa i Domkyrkan. Det har jag gjort ända sedan 1977, och ser det som en stor glädje.
1988 disputerade han i kyrkovetenskap och projektanställdes samma år vid Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning. Oloph fick sedan forskartjänst i kristendomens historia. Som forskare i liturgik specialiserade han sig på hur kyrkans teori blev praktik. Oloph blev docent i kyrko- och samfundsvetenskap 1990. I samband med nyöversättningen av Gamla testamentet fungerade han som expert i Bibelkommissionen. Han blev professor i kyrkovetenskap 2000, och i kyrkohistoria sex år senare, fram till pensioneringen.. Under några år var han teologiska fakultetens prodekanus och fungerade som ordförande i Svenska kyrkohistoriska föreningen till 2015.
Men akademiker slutar som bekant sällan arbeta. Som emeritus har Oloph varit seniorprofessor i kyrkohistoria i två perioder. I dag är han knuten till forskningsprojektet Uppsala universitets historia 1793–2000 som leds av Carl Frängsmyr. När han berättar om det ser han glad och upplivad ut..
– Det är väldigt roligt! Uppgiften nu handlar om 1900-talet, ochdet ska bli flera band både om universitetet i stort och de olika fakulteterna: Men jag skriver förstås bara om den teologiska.
Han tycker att det är särskilt intressant att se hur 1900-talets teologi utvecklades..
– Utvecklingen styrdes förr av bestämda herrar med bestämda uppfattningar. De var dynamiska på olika sätt, och det är mycket intressant att se hur konstellationer av professorer i olika generationer försöker få inflytande. Ibland har de lyckats, ibland inte alls. Men man ser hursomhelst att de varit aktiva – arkivforskning ger många upptäckter.
Parallellt medverkar Oloph i ett annat stort tvärvetenskapligt projekt, om den svenska psalmboken. Det ska bli ett lexikon i fem delar, det första psalmlexikonet sedan 1800-talet. Varje psalmtext och koral analyseras.
– Vi har ett band färdigt, ett i tryck och det tredje arbetar vi på.
Han gläds över sitt förtroendeuppdrag som vice preses i Kungliga Vetenskapssamhället.
– Sammanträdena har oftast aktuella teman och vi som möts är forskare från bägge universiteten. Där träffar jag kolleger jag inte skulle möta annars, och får många nya insikter.
En annan källa till glädje är S:t Ansgars stiftelse, där han är ordförande. Här, i hans, hemmakyrka, markeras även hans prästerliga identitet. Oloph ler varmt när han berättar om S:t Ansgar, om expansion och tillbyggnad, nu senast i fjol då vapenhus och sakristia byggdes ut.
– Jag gläds varje söndag över det fina gudstjänstlivet. Kyrkan är fylld av folk.
Glad är Oloph också över sin tid i Samariterhemmets styrelse.
– När Uppsala stadsmission skulle starta fick jag vara med på ett litet hörn. Samariterhemmet sökte en uppgift i staden, och jag är glad att se hur det utvecklats till något bestående och viktigt.