Nu kan det bli nya låtar

Björn Lindström drömde, i likhet med många tonåringar, på 1960-talet om en karriär som sångare och artist. Han kom en bit på väg och fick 1971 spela in en singel.
- Jag var två poäng från att hamna på Svensktoppen, men nådde inte hela vägen, minns han.
För några år sedan kom en bekant och gav Björn ett exemplar av skivan.
- Han hade köpt den på en loppmarknad i Västerås. Jag blev jätteglad eftersom jag inte hade någon skiva kvar.
Björn Lindström blev aldrig musiker på heltid. I stället gick han i faderns fortspår och satsade på rörmokaryrket. Det har han blivit troget nästan ända fram till pensioneringen.

- I början av 2000-talet hoppade jag emellertid av och arbetade som vitvaruförsäljare under ett par år, berättar han, men jag återvände och avslutar nu min yrkeskarriär där den började.
Slutet kunde dock ha blivit bättre. För några veckor sedan fick han problem med ryggen så han har gått sjukskriven en period och hinner bara komma tillbaka och arbeta två dagar innan det är dags att gå i pension.
Men han planerar inte att lägga sig på sofflocket för det.
- Nej, det ska jag sannerligen inte. Jag kommer att jobba extra ett par dagar i veckan även efter pensioneringen. Och sedan kanske jag kan satsa lite extra på musiken.

- Jag har genom åren haft en del engagemang som trubadur men jag har faktiskt aldrig marknadsfört mig särskilt mycket. Det har gått från mun till mun.
- Sedan har jag med åren fått allt svårare att repa in nya låtar. Jag har min repertoar. Men vem vet, jag kanske kan börja skriva lite fler egna låtar framöver. Genom åren har jag skrivit ett 50-tal visor och ballader.
Musiken har alltid spelat stor roll i Björns liv. Fadern spelade dragspel och Björn växte upp med Owe Thörnqvist som granne i Svartbäcken i Uppsala.
- Fast Owe såg jag bara när han kom susande förbi i sin vita Mercedes, berättar Björn.

I sin ungdom på 1960-talet bildade Björn tillsammans med några kompisar ett band som specialiserade sig på att lira gitarr som förebilderna The Shadows (kända som kompband till Cliff Richard). Han fick sin första elgitarr 1963 och tre veckor senare blev han solist i det nybildade bandet.
- Hank B Marwin var min stora idol, minns Björn.
Det blev också ett ganska kort inhopp i artistbranschen. Chauffören och turnéledaren Björn Lindström fick chansen att framföra några låtar på egen hand i samband med en spelning i Ljusdal. Det blev en fortsättning men redan efter ett år hade han fått nog och återvände till det trygga jobbet som rörmokare.
- Jag bestämde mig för att bara spela för att det är roligt och hitta ett annat sätt att försörja mig på.

Han fortsatte dock att spela på fritiden. Under sex år, fram till 1975, spelade han sex kvällar i veckan och hade bara ledigt på söndagar. Men det var förstås roligt också. Björn tvekar inte om vilket som var höjdpunkten i "karriären".
- Det var när jag och några Uppsalakillar fick spela på Mosebacke. Samma kväll fanns Cornelis, Fred Åkerström och Ewert Ljusberg där.
1976 träffade han blivande frun Eva-Lena och i samma veva hade han bestämt sig för att dra ner på dubbelarbetet. Äldste sonen Niklas föddes 1978 och följdes av dottern Maria 1981. Yngste sonen Patrik föddes 1987.

Nu kan det bli nya låtar

Björn Lindström har skrivit ett stort antal visor, och nu när han blir pensionär kan det möjligen bli några till. Det blir också lite rörmokeri även i fortsättningen.