Michael Bjerkhagen har varit med om åtskilliga kungliga högtider sedan han av kung Carl XVI Gustaf utnämndes till kyrkoherde i Kungliga Hovförsamlingen för snart fyra år sedan.
– Det är roligt och inspirerande att ha fått ett sådant förtroende från kungafamiljen. Jag försöker att vara ett andligt stöd åt dem och de som arbetar här, säger han i sitt vackra arbetsrum som vetter mot Slottets inre borggård.
Nog om detta uppdrag som upptar 40 procent av hans tid. Resterande tid tjänstgör han som direktor vid Sankta Katharinastiftelsen, vilken är en arena för fördjupade tvärtänkande samtal i livs- och samhällsfrågor.
– Att alla kan tala till punkt över åsiktsgränserna är direkt fredsfrämjande. Jag brinner för tvärlyssnande samtal utan polemiserande med människor med olika åsikter och bakgrund. En av mina drivkrafter är att få fler att förstå hur mycket gott som kan göras med religionens samhällsbyggande kraft.
– Jag är orädd, frimodig och känner mig djupt förankrad i den kristna tron. Jag är glad att Gud kallade mig till att vara präst.
Denna kallelse upplevde han i hemlandet Sri Lanka som 5,5-åring, vid mötet med en julkrubba.
– Kristus talade till mig och jag kände att han ville omfamna mig. Jag kände att Gud kallade mig. Det var så starkt att jag än i dag, 45 år senare, fortfarande känner tilltalet i mitt hjärta.
Denna omskakande upplevelse ledde till stort andligt intresse. Redan som liten läste han bibeln och var fascinerad av helgonlegender. Med åren mognade fascinationen som även fick en slags intellektuell överbyggnad. Han prästvigdes som 24-åring för Stockholms stift och har en gedigen teologisk utbildning bakom sig. Bland annat studerade han teologi vid Uppsala universitet och forskarstuderade i liturgi vid påvliga universitetet Angelicum i Rom.
Samtidigt har prästrollen lett till en inre resa.
– Jag har jobbat mycket med mig själv som människa genom psykoterapi, och har även utbildat mig i psykoterapi. Jag tror att det är viktigt att arbeta med sig själv om man är präst. Man måste lära känna sig själv för att veta vart man är på väg och för att kunna hjälpa och vägleda andra.
Bland annat har han lärt sig att han är positiv i grunden med en stark vilja.
– Samtidigt är jag en empatisk person och har lätt att sätta mig in i situationen hos människor som har det svårt. Jag är en stark, men också sårbar och känslig person, och jag har fått kämpa mycket i livet. Genom att vara annorlunda, bland annat avseende min hudfärg så kämpade jag nog lite extra för att duga och vara tillräckligt duktig. I denna prövande tid skänkte tron förtröstan.
– Jag hade känslan att Jesus Kristus höll mig i sin hand och bar mig.
Likväl gisslades han, ända sedan han blev adopterad i 5,5-årsåldern, av ovetskap om sina biologiska föräldrar. För fem år sedan sökte han sina rötter på Sri Lanka.
– Den resan var livsavgörande för mig. Tidigare kände jag mig som ett övergivet barn och hade svårt med relationer, av rädsla att bli lämnad. Tack vare resan förstod jag vem jag var på riktigt och att jag blev lämnad mot min mammas vilja. I dag hade hon inte behövt göra det, eftersom det numera råder en annan syn på utomäktenskapliga barn. Mitt liv har fått mer stadga och fastare grund under fötterna.
Även den jordiska kärleken har fått stadga.
– Jag har mött kärleken. Det är den bästa presenten till min 50-årsdag, säger Michael Bjerkhagen. (TT)