Det är en minst sagt gråmulen morgon i Luthagen. Kaffebryggaren puttrar på diskbänken och köket vittnar om en morgon med den tvååriga dottern Ronja. Marc Gransten hymlar inte med att han är morgontrött.
– Jag är en riktig nattmänniska och kommer sällan i säng före klockan två på natten. Så har det alltid varit. Det är väl så när man håller på med musik. Man repar och spelar konserter på kvällar, sen så tycker jag att det är lättare att vara kreativ när alla andra sover.
Det glimmar till i ögonen när han berättar om de första stegen in i musikens värld. I slutet av 70-talet gick han i högstadiet och kom i kontakt med några jämnåriga som ville spela rockmusik.
– När jag var i den åldern hade jag huvudet i molnen. Jag planerade ingenting, bara hängde på det som hände för stunden. Det var skitkul. Så när jag kom in på musiken blev det bara det som fanns i huvudet och jag spelade i många olika band.
Och musiken är fortfarande en stor del stor del av Marc Granstens liv. När han gör en överslagsräkning konstaterar han att det har blivit cirka 2 500 spelningar sedan han började spela. Under åren har han rört sig över många olika musikgenrer. Men han tvekar inte när det kommer till vilken musik som är ligger varmast om hjärtat.
– Blues, rock och funk. För det första är det svängigt som fan. Sen är det berättandet, det finns alltid en historia. Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men när jag lyssnar på radio i dag så hör jag inte riktigt vad de berättar. Så för mig har det snarare blivit att jag går bakåt i tiden, till bluesens och rockens rötter.
I dag spelar han i flera olika band med bas i Uppsala. Hans eget band heter Gransten Blues Band, eller "Funkmonstret" som de själva kallar det för. Vid sidan om det spelar han bland annat countryrock med makarna Brandemark i Light House och gör turnéer i Europa med Bet Williams Band.
Men trots de många musikprojekten, som går som en röd tråd genom hans liv, känner Marc Gransten att mycket har förändrats sedan han var ung.
– Strukturen saknades helt när jag var yngre. Det är därför jag älskar att bli äldre, plötsligt finns strukturen där och jag känner att jag kan bestämma vad jag vill göra istället för att bara glida med. I dag är jag lycklig familjefar och bor med min fästmö Jenny Widmark och vår dotter Ronja. Sen har jag en 26-årig dotter Linn som bor i Stockholm och jobbar som Zumba-instruktör.
På en stol i vardagsrummet ligger en ukulele. Det är dottern Ronjas.
– Hon måste ha något att spela på när jag spelar gitarr, annars blir hon jättearg. Att bli farsa igen är skitroligt. Nu är jag tryggare i rollen och vet hur man ska göra. Det tog inte ens en vecka så var blöjgreppen tillbaka. Musik och ungar, det är livet det.
När han säger ungar syftar han inte bara till sina egna barn. Till vardags jobbar han deltid på Gränby fritidsgård med mellanstadiebarn.
– Jag funkar bra med barn, det har jag alltid gjort. Kanske för att jag är världens äldsta tonåring. Men det är stora skillnader från när jag själv var barn. Då satt man inne och rökte med fritidsledarna. I dag är det helt drogfritt och det handlar mycket om att ge en trygghet och struktur, vilket är väldigt bra.
50-årsdagen kommer han att fira på en pub i Uppsala med en stor jam-session.
– Det kommer många gamla vänner, familjen inklusive mina två systrar och många musiker. Det kommer bli ett himla drag!