Det är ett jubileum han absolut tycker ska uppmärksammas.
Kenneth bor invid den gamla Rosendalsbanan, en crossbana som en gång slingrade sig fram där nu stadsdelen Malma backe ligger.
– En och annan backe finns fortfarande kvar. Jag hade två kompisar som körde cross här för länge sedan, säger Kenneth medan vi traskar iväg till förrådet där han förvarar sina dyrgripar: cyklar från 1950-talet med påhängsmotorer. För från början var mopeden just en cykel med påmonterad motor (mo=motor), ped=pedaler).
Suget efter påhängsmotorer bland svenskarna blev enormt. Lagen som gjorde det tillåtet att göra cykeln till moped kom 1 juli 1952. Under resten av det året såldes inte mindre än 70 000 påhängsmotorer.
– Det var ju väldigt fiffigt egentligen. Man tog bara det man hade i cykelväg och hängde på en motor. Motormodellerna var många. Vissa drevs med en rulle mot hjulet, andra hade rem- eller kedjedrift.
Det var främst vuxna som skaffade sig moped för arbets- samt fritidsresor, När svenskarna fick bättre ekonomi så var det fler som fick möjlighet att köpa bil.
– Modellerna på mopederna ändrades då för att tilltala ungdomar, säger Kenneth medan han låser upp dörren till förrådet.
Härinne faller fotograf och reporter i gemensam beundran över hans samling mopeder: en röd damcykel med skotskrutig cykelväska, en klassisk Hermes herrcykel, båda med motorer från 1953, och en budcykel från 40-talet med texten "Hermes Budbäraren".
Alla fungerar och tas regelbundet ut på vädring under sommarhalvåret, berättar han.
– Mågen och jag körde nyligen Nymansrallyt, en tur på fem mil. På tisdagarna brukar jag om vädret tillåter ta en sväng ut till veteranträffen vid Ulva, och där träffar jag likasinnade.
Cyklarna har rejäla signalhorn; i stället för ringklocka skulle fordonet ha en anordning som gav ifrån sig ett "dovt ljud".
– Och det skulle vara två bromsar oberoende av varandra, säger Kenneth och pekar på Hermescykelns fotbroms i framhjulet som sköts med vänsterfoten.
– De drar en och en halv deciliter per mil, och tanken rymmer två liter bensin blandad med olja.
De svenska cykelfabrikerna tävlade om den nya marknaden. Nymans i Uppsala sålde sina autopeder, Monark satsade på monarpederna, Fram tillverkade framopeder och även Husqvarna hade sina modeller.
Påhängsmotorernas tid var intensiv men den blev kort. På en vägg i förrådet hänger en bild på mopeder från 1956. Mopederna på bilden flankeras av leende unga kvinnor och har inte mycket gemensamt med cyklarna framför oss.
– Det hände jättemycket på bara några år. Du ser ju själv, mopederna fick grövre chassi och mindre och kraftigare hjul, och dessutom bättre bromsar och fjädring, säger Kenneth.
Hans första egna moped var en Crescent. På 80-talet började han intressera sig för äldre mopeder och motorcyklar.
– På den tiden kunde man få en moppe för några hundralappar. I dag är det helt andra priser som gäller.
Det var när han för en tid sedan satt och bläddrade i gamla böcker om mopedmotorer som han insåg att mopeden nu går in i pensionsåldern.
– Jag tycker att det borde uppmärksammas med en jubileumstur på födelsedagen. Möt upp vid Fyristorg på lördag kl 13!