Nu är hon svensk amerikan

Upplysningsvis kan sägas att det är Engström, efter en farfar, med rötter i Uppland, som innan han emigrerade var bosatt i Gränna.
- Fast i USA heter jag ju Engstrom, utan prickar. Men att försöka få någon här i Sverige att hoppa över prickarna i ö:et - glöm det!, säger hon lätt uppgivet och lägger till att hon inte vet om efternamnet, med ö, är helt "lagligt".
Nyfikenheten på det gamla landet bidrog till att Donna Engstrom, som hon då alltså hette, sökte sig till Sverige som utbytesstudent efter att först ha varit här med hela familjen.
Den viktiga frasen "Jag älskar dig" och att räkna till tio var det enda hon kunde på svenska när hon kom till Uppsala som utbytesstudent 1979-80. Här läste hon psykologi och arbetade med narkomaner på Ulleråker.
- Jag träffade min man Lennart i en studentkorridor, men vi blev inte tillsammans förrän senare. Innan han kom till korridoren hade alla börjat prata engelska, eftersom de på det viset fick extra språkträning. Men så kom han, från Handelshögskolan i Göteborg, och sa att han inte kunde engelska. Och jag trodde honom! Men det var ju bra för mig, för jag behövde ju lära mig svenska, minns hon.

Det var först 1985, när hon kom tillbaka för att hälsa på efter att ha tagit motsvarande en fil kand-examen i psykologi i USA, som de blev "mer än bara vänner". De gifte sig och hon började arbeta på Ikea men fick efter en tid arbete som hemspråkslärare.
- Jag har alltid varit intresserad av textil, så jag utbildade mig till textillärare. Ganska snart därefter fick jag en deltidsanställning som textillärare på Katarinaskolan och det har jag hållit på med fram till i år, parallellt med kuratorsjobbet på skolan.
En av erfarenheterna hon gjorde som hemspråkslärare var att elever från familjer där ena föräldern talade ett annat språk ofta tappade mycket av det språket när de kom i kontakt med andra, svensktalande barn.
- Så när Lennart och jag hade varit i USA och jag var gravid med Patrick bestämde vi oss för att prata engelska hemma. Vi hade ju alltid pratat svenska tidigare, så det kändes lite konstigt i början att till exempel börja dagen med att säga "Good morning, dear". Men nu fungerar det bra, fast folk tittar lite konstigt när vi pratar engelska i butiker och så.

Just nu tar det textila intresset sig främst uttryck i att hon stickar väldigt mycket, fast gardinerna i den nybyggda verandan vittnar om att idéerna också kommer inom andra områden.
- När Lennart fyllde år häromåret fick alla som kom rita och skriva med textilfärg på tyg, och det blev de här gardinerna. Så nu funderar jag på att göra något liknande. Vad vill jag inte avslöja, men det skall bli en duk den här gången, säger hon hemlighetsfullt.
Ett av hennes stora intressen är litteratur.
- Häromåret skaffade jag en läsdagbok, där jag för in de böcker jag läser. Och nu märker jag att jag i snitt läser fyra böcker i månaden.
Fast på somrarna får läsandet konkurrens av trädgården.
- Ja, jag älskar att jobba i trädgården. Så på somrarna blir det Lennart som får laga maten!

För Donna Engström Roxendal, som är född och uppvuxen i det nästan ständiga solskenet i Fresno i Kalifornien, är de långa svenska vintrarna lite prövande.
- Jag saknar solen. De här mörka vintrarna har jag svårt för, suckar hon,
- Men det är en stark känsla när våren kommer, lägger hon till.

Nu är hon svensk amerikan

Om man vet att Donna Engström är amerikanska som gift sig och bildat familj här i Sverige är det inte helt enkelt att gissa vilken del av det dubbla efternamnet som är hennes.