– Jag och mina bröder uppträder sex, sju gånger per år. Det är inte alltid människor känner igen oss i början. Sedan är det alltid lika roligt att se hur glada folk blir när de upptäcker att vi fortfarande kan dansa, säger han.
Mestadels blir det olika företagsevent. Men för några veckor sedan slog Louis på stort och ordnade en stödgala i hemstaden Kungsbacka för människor på flykt undan krig och svält. Förutom han och brorsan Per Herrey, medverkade ett flertal mer eller mindre kända artister.
– Det blev en väldigt lyckad kväll och precis det jag ville göra i samband med min femtioårsdag. Vem vet, kanske blir stödgalan en tradition i framtiden, jag hoppas det.
Det har gått mer än trettio år sedan bröderna Herrey slog igenom över en natt i Melodifestivalen med "Diggi loo, diggi ley" och sedan vann hela Eurovision Song Contest. De blev snabbt den bäst säljande popgruppen i Sverige. Men alla var inte var lika glada åt framgångarna. Louis tror att en orsak var att de kom från mormonkyrkan och ansågs som väldigt präktiga.
– Även om vi var religiösa så ville vi lämna kyrkan utanför. Vi ville bara underhålla. Det var allt. Dansa och sjunga och göra folk glada.
– Men vissa journalister nästan tävlade om den klurigaste och mest dräpande kommentaren för att förlöjliga oss. En journalist jämförde oss med Hitlerjugend – då var det inte kul.
Känns det som en revansch nu när publiken så öppet uppskattar att ni uppträder?
– Så är det, absolut. Det kan vara killar och gubbar som kommer fram och säger "när ni vann vågade jag inte säga det, då var det inte coolt, men jag lyssnade på min systers skivor i hemlighet", haha.
– Det handlar inte om hämnd. Det är bara en fin och härlig känsla.
Den hetsiga men också roliga tiden i strålkastarljuset varade bara i drygt tre år. Sedan dess har Louis Herrey mestadels tjänat kyrkan på olika sätt. Sedan 16 år tillbaka på en heltidstjänst som skolchef för kyrkans utbildningsverksamhet.
– Mitt uppdrag är att sköta aktivitets- och utbildningscentret. Det kan vara kurser i rena bibelstudier, etik och moral eller jobbsökning. Allt som en vanlig skola kanske inte ger. Tanken är att stärka ungdomarna på det andliga men också det praktiska planet.
Sin fritid ägnar han mest åt sin familj. Dit hör även båten "Ester" som han kallar för sitt fjärde barn och "västkustens sötaste träsnipa".
– Behöver jag slappna av så går jag ned och slipar, målar och lackar. Det är som terapi.
– Och så håller jag på med en svensk klassiker. Nyligen sprang jag Lidingöloppet. Det var många backar men jag bestämde mig för att inte ge upp. Det är jag väldigt stolt över. (TT)