Teymor föddes i ett Persien som styrdes av shahen, och redan tidigt tyckte han om att skapa. När han var sju år började han gå i lära hos en mästare som var både konstnär och filosof. Där lärde han sig måleri, glaskonst och filosofi tillsammans med en handfull andra pojkar.
– Läraren var sufistisk filosof. Det var en fantastisk miljö som förmedlade konst och kultur till eleverna – författare och poeter kom dit för att läsa sina verk. Shiraz kallas ”Poesistaden”. Tekniken lärde vi oss genom att medverka i processen, säger Teymor som efter tio års utbildning i det traditionella glasmosaikhantverket började som egenföretagare. Han jobbade med utsmyckning av offentliga byggnader och privata fastigheter i mosaik och målningar.
1979 förändrades tillvaron. Den muslimska revolutionen förde ayatollah Khomeini till makten, vilket stoppade alla icke-troende konstnärer i landet.
– Heliga platser kunde inte renoveras eller dekoreras av folk som inte ville falla på knä för Allah, säger Teymor som engagerade sig i en partisanliknande grupp där bland annat politiker och kulturarbetare ingick. Under ett bombanfall förlorade han flera av sina kamrater.
– Vi var efterlysta, och det blev omöjligt att stanna kvar i Iran, säger Teymor som efter en tid i Dubai kom till Sverige som politisk flykting vintern 1983. Efter 1,5 månad fick han uppehållstillstånd, och bosatte sig i Uppsala som sedan dess varit hans konstnärliga bas.
Under de första åren försörjde Teymor sig genom att jobba extra på olika ställen, men fortsatte hela tiden envist med sitt skapande. I dag är han etablerad konstnär sedan flera decennier, känd bland annat för sitt stora portprojekt i glasmosaik som visats över hela landet. Han har alltmer övergått från det tvådimensionella till det tredimensionella och arbetar mycket med skulptur. Den främsta inspirationskällan är naturen.
– Hela mitt liv är konst. Jag tycker om att påverka med min egen konst – och påverkas av andras, och jag använder gärna olika material för att uttrycka min tankar: glas, trä, sten och järn, säger Teymor som också är en flitig fotograf som gillar grafisk konst. Han visar sina bilder i en utställning i Å-huset i höst.
Teymor var med och bildade gruppen Rackarkonstnärerna, Uppsalakonstnärer med ateljéer i källarvåningarna på Rackarberget.
– Vi har fortsatt med olika projekt, samarbetar och utbyter idéer. Vi träffas på olika ställen, nu senast i Marocko. Men var och en gör sin grej. Varje konstnär måste ha sitt eget jag, säger han eftertryckligt.
Teymor har även haft ateljé i Nannaskolan och uppe vid S 1. Den nuvarande, i Studentstaden, har han haft i tolv år. Här finns mycket spännande konst att titta på, intrikata mosaiker och skulpturer och, inte minst, den fantasifulla höga smala skulpturen som är gjord av mängder av kretskort.
– Den har stått i Stadsträdgården och kunde både sjunga, läsa dikter och snurra runt, säger Teymor som är intresserad av performance och gärna samverkar med andra kulturutövare, som till exempel poeten Bo Gustavsson.
Entusiastiskt sätter han på en inspelning av ljud som låter som glas som spricker, utförd på instrumentet thermin, samtidigt som poeten läser dikter inspirerade av ”glasljudet” – som känns märkligt bekant?
– Therminen används ofta som ljudeffekt i skräckfilmer, bekräftar han.
Teymor förbereder just nu två utställningar, förutom fotokonstutställningen i Å-huset arbetar han även med ett verk till Botaniska trädgården.
Till slut, Innan vi skiljs, måste jag bara fråga honom om den otippade och helt oförklarliga enhjulingen som står i ett hörn av ateljén, och som inte direkt ser ut att ingå i något konstverk.
– Den använder jag för att träna med. När jag är i balans går det jättebra, men de gånger jag ramlar av vet jag att jag är i obalans, säger han.