När två blir tre kommer parets första kris

Ett par med småbarn kanske säger: Vi separerar. Vi är ändå för olika och grälar om allt. Vi kan ha barnen varannan vecka.Underförstått: Då blir det ändå en rättvisa på många sätt. Och jag får rätt till egen tid och eget rum för allt som jag måste och vill hinna.

Uppsala2002-02-26 00:01
Liksom för alla föräldrar med små barn behöver var och en egen ostörd tid. Men föräldrarna behöver också gemensam ostörd tid där de kan stanna upp skeenden och sätta in en situation som den just beskrivna i sitt sammanhang för här står viktiga värden på spel. Det gäller ju inte bara de två vuxna. Att separera, bryta upp tvåsamheten, blir kanske bara en kortsiktig men mycket dyrbar lösning för många inblandade parter.
Man säger att när två blir tre kommer parets första kris. Barnet innebär en livsomställning..Barnets behov kan inte skjutas upp; det blir föräldrarna som måste göra avkall på sin tid, på sin sömn, på sin ekonomi. De tvingas till snabba val och till samarbete trots olikheter. Statistiken visar att detta är en kritisk period i familjebildningen. Någon har uttryckt det så att den nya lilla charmfulla familjemedlemmen är den största skilsmässoorsaken.

Tvåsamhet under stress
Paret säger sällan att det är barnet som är problemet. Tvärtom ger de ofta barnet stor uppmärksamhet och prioriterar sina föräldrafunktioner. De riktar i stället besvikelse, irritation och vrede mot partnern. Som handlar och tycker annorlunda. Som är för petig och noggrann eller för släpphänt och slarvig. Listan kan göras lång på motsättningar som inte var några problem för de två innan barnen kom.
Nu retar de upp sig och samarbetet försvåras. Stressen leder till primitiva reaktioner. Dessa förstärks av att barnet i sig aktualiserar motsvarande faser i de vuxnas tidiga utveckling. Detta återuppväckande behövs för att föräldrarna ska kunna leva sig in i det lilla barnets villkor. Dessvärre är denna så kallade regression i regel omedveten och kan leda till att paret agerar mot varandra som ett par trotsiga småungar.

Konfliktkällor
Arbetsfördelningen i hemmet utgör en konfliktkälla för många par. Paret kan vara så överens i ord men sedan fungerar det inte i praktiken. Detta problem blir övertydligt när kvinnan ska ut i förvärvsarbete igen efter att ha varit hemma en tid.
Kvinnan har en nedärvd tradition att hantera hem och barn. Med god simultanförmåga kan hon klara babyn samtidigt som hon kokar potatisen, hänger tvätten och pratar med svärmor i telefonen. När hon sedan återgår till sitt arbete krävs att mannen tar över hemarbete på liknande villkor.
Mannen å andra sidan med sina traditioner att vara familjeförsörjaren. I regel har han ett bättre löneläge och räknar ut att familjen tjänar på att han ägnar sig åt sitt arbete utanför hemmet kanske på övertid.
Obalansen och ojämlikheten blir tydlig. Trötthet och bristande marginaler kring tid och rum orsakar dessutom ofta en sexuell obalans. Mannen önskar sex som ett avkopplande möte medan kvinnan upplever sex som ytterligare ett krav.

Kulturkrockar
Man kan sätta ord på dammsugning och tid och pengar. En del män visar till och med upp snygga stapeldiagram på antal utförda timmar av disk och tvätt. Det är svårare att få grepp om värderingar som kolliderar och som blir tydliga kring barnets uppfostran.
Man försöker korrigera partnern att lära in "rätt kultur" — den egna naturligtvis. Det kan gälla vardagsrutiner och regler vid matbordet eller sänggåendet. Det kan gälla hur fri tid ska användas. Hon anser det kanske viktigt att sonen spelar fotboll, medan han värdesätter pojkens dataintresse högre.
Så hamnar de i konflikt utan att alla gånger kunna vara tydlig kring vad. Kampen är igång. Tankar på separation dyker upp.

Betänketid sju år
Småbarnsperioden sammanfaller ofta med parets övergång från förälskelsefas till tveksamhetens fas med dess behov av särskiljande ( se seriens del 1). Att vara småbarnsföräldrar förstärker denna fas. Olikheter förstoras och försvårar i stället för att berika och mångfaldiga.
Mycket är vunnet om paret hittar vägar, plats och tid att gemensamt hantera sina konflikter. De behöver se småbarnsperioden som en övergående fas där även den sexuella tillfredsställelsen kan vara i en svacka.
Barnet är ju parets föreningspunkt och livsprojekt. Barnet behöver båda föräldrarna. Det är ju dessutom onekligen praktiskt att dessa finns under samma tak.
Betänketiden vid skilsmässa för gifta par med barn är minst sex månader. Något tillspetsat kan jag tänka att man inte ska skilja sig med mindre än att man passerat sin sjuårskris.
Jag räknar då de sju åren från första barnets födelse. För det är ju då utmaningarna börjar på allvar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om