Musiker och mångsysslare
Roland Keijser har mycket på gång. På rak arm nämner han sex olika bandkonstellationer som han spelar i, men tillägger att han utöver dem också deltar i en rad mer tillfälliga musikprojekt. Inom dem ryms femtiotalsjazz, fri improvisation, blues, marockansk och turkisk sufimusik och svensk folkmusik.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Under uppväxten i Grängesberg i Dalarna spelade hans mor piano och sjöng och hans far spelade fiol.
- Mina föräldrar var inte skolade musiker men de tyckte nog att det var värdefullt att jag och min syster lärde oss att spela något instrument, säger Roland Keijser.
Så han började spela piano och blockflöjt, för att senare gå över till klarinett och därefter saxofon.
- På den tiden fick man knappt spela klarinett innan man hade spelat blockflöjt, eller spela saxofon innan man hade spelat klarinett, säger Roland Keijser, som i dag har saxofon som huvudinstrument, men även spelar en rad olika flöjter och andra instrument.
Ett av de band som han ofta uppträder med är Kalousch, som spelar traditionell marockansk musik. Senast spelade de i prideparaden i Stockholm förra helgen, efter att ha blivit inbjudna av de asatroendes samfund, som fastnat för Kalouschs musik.
- Jag skulle kunna sitta i timmar och babbla om alla konstiga spelningar vi har haft. Genom åren har vi framträtt på allt från gatan till Hultsfredsfestivalen och i Berwaldhallen.
Det stora intresset för Nordafrikansk musik har för hans egen del även resulterat i många minnesvärda spelningar i Marocko, på bröllop och vid spektakulära transceremonier. Om de upplevelserna har han skrivit artiklar, gjort radioprogram och hållit föredrag.
Till Uppsala kom han 1965, för att studera konsthistoria, estetik, teoretisk filosofi och till sist musikforskning.
- När betygssystemet skulle bytas ut många år senare visade det sig att jag hade en fil kand som jag aldrig hade brytt mig om att plocka ut, säger Roland Keijser glatt.
Vid sidan av studierna skrev han också under flera år litteratur- och musikrecensioner i UNT. Men flytten till Uppsala innebar ändå framför allt att han fick kontakt med en större krets av musiker. Så småningom bildade han en egen kvartett, som efter några år utvecklades till gruppen Arbete och Fritid, en av landets första "världsmusik"-ensembler.
Under några år spelade han även i bandet som efter flera namnbyten blev Blå tåget. I början ägnade de sig åt performancekonst, men utvecklades till att bli en musikgrupp.
- Men när jag blir kallad proggmusiker blir jag nästan förbannad. Ordet förknippas med någon som knappt kan spela och som sjunger något slagord. Jag och dem jag spelade med uppskattade amatörism, men var väldigt musikaliskt drivna. Och vi avskydde de stelbenta och bokstavstrogna som ville ta över rörelsen.
1970 lämnade han Uppsala och hamnade så småningom i Dalarna igen. Där bodde han i en liten stuga i skogen, med brunn på gården, utedass och vedspis.
- Det fanns dock elektricitet.
Där odlade han grönsaker i den magra jorden och i stället för att uppträda som musiker var han mycket engagerad i makrobiotikrörelsen, som bland annat lägger stor vikt vid en balanserad kost för att uppnå fysiskt och psykiskt välbefinnande. Han gav ut en tidskrift, gav alternativmedicinska råd, föreläste och höll kurser.
I början av 1980-talet flyttade han tillbaka till Uppsala, tillsammans med familjen, och tog så småningom en paus från makrobiotiken för att kasta sig in i musikvärlden igen.
- Gamla musikerkompisar hade dragit i mig länge och när jag provade att spela igen så var det så kul!
Namn: Roland Keijser
Aktuell: Fyller 65 år 9 augusti.
Bor: I Flogsta i Uppsala.
Yrke: Musiker, kompositör, lärare, skriftställare med mera.
Framtidsplaner: Har gjort tio häften med tolkningar av den kinesiske taoisten Chuang Tzus texter, som han hoppas ska ges ut i bokform. Vill även publicera delar av sin fars dagboksanteckningar och foton från ett år i Kanton i Sydkina på 1930-talet. "De här projekten är minst lika angelägna för mig just nu som musiken."
De allra närmaste dagarna är dock fyllda av musik: duokonsert i Funbo kyrka i morgon lördag med sambon Kirsten Holm, som spelar finsk kantele och indisk tambura, samt spektakel på Sergels torg med Kalousch vid invigningen av Stockholms kulturfestival på tisdag.
Övrigt: Lyssnar gärna på radio och skivor, men slängde ut tv:n 1967: "Jag såg ett program, kanske var det en politiker som sa något dumt för femtielfte gången, och jag blev så förbannad att jag bar ut den och slängde den. Jag har inte har saknat den."
Är skeptisk till datorer: "När man förstorar upp en bild på datorn ser man att den består av pixlar. Som om världen skulle vara uppbyggd av fyrkanter! Och det finns något omätbart, en magisk nibus, i musik, som lätt går förlorad när den omvandlas till ettor och nollor."
Aktuell: Fyller 65 år 9 augusti.
Bor: I Flogsta i Uppsala.
Yrke: Musiker, kompositör, lärare, skriftställare med mera.
Framtidsplaner: Har gjort tio häften med tolkningar av den kinesiske taoisten Chuang Tzus texter, som han hoppas ska ges ut i bokform. Vill även publicera delar av sin fars dagboksanteckningar och foton från ett år i Kanton i Sydkina på 1930-talet. "De här projekten är minst lika angelägna för mig just nu som musiken."
De allra närmaste dagarna är dock fyllda av musik: duokonsert i Funbo kyrka i morgon lördag med sambon Kirsten Holm, som spelar finsk kantele och indisk tambura, samt spektakel på Sergels torg med Kalousch vid invigningen av Stockholms kulturfestival på tisdag.
Övrigt: Lyssnar gärna på radio och skivor, men slängde ut tv:n 1967: "Jag såg ett program, kanske var det en politiker som sa något dumt för femtielfte gången, och jag blev så förbannad att jag bar ut den och slängde den. Jag har inte har saknat den."
Är skeptisk till datorer: "När man förstorar upp en bild på datorn ser man att den består av pixlar. Som om världen skulle vara uppbyggd av fyrkanter! Och det finns något omätbart, en magisk nibus, i musik, som lätt går förlorad när den omvandlas till ettor och nollor."
Så jobbar vi med nyheter