Vi möter Roland Keijser vid Kvarnen i Kvarnbo. Han kommer ofta hit. Han ställer cykeln mot en bänk en bit bort. Den stora eken ger skugga.
– Den här eken är inte att leka med, säger han och blickar upp mot kronan.
De senaste månaderna har han haft många bollar i luften.
Roland är född i Mockfjärd i Dalarna, men det var i Grängesberg han växte upp. Även om Roland spelade fotboll tog musiken snabbt över.
– Kan man veta varför man började hålla på med musik? frågar han sig.
Han funderar en stund.
– Jag började tidigt, jag umgicks med sonen i en familj där pappan var dirigent för ortens symfoniorkester. Han undervisade mig i klarinett. Det betydde mycket.
Men klarinetten trumfades av tenorsaxofonen. Och den har följt Roland sedan dess. Med olika orkestrar turnerade han runt i folkparker och bjöd på dansant jazz redan som femtonåring.
Efter studenten lämnade han Grängesberg och tog med sig saxofonen till Uppsala. Roland har alltid skrivit mycket, allt i från poesi till att under ett par år skriva musik- och litteraturkritik i UNT. Han satte sig i skolbänken och läste kurser under tre år, men tröttnade därefter på den akademiska världen.
– Musiken vägde tyngst, säger han. Den tog över.
Han började spela med både orkestrar och sina egna ensembler. Det började med jazz och kom senare att bli mycket svensk folkmusik, progg och världsmusik, främst marockanskinfluerad.
Roland Keijsers Kvartett , Blå Tåget och Arbete & Fritid var några av de band han under den här tiden medverkade i. Han hoppade av Blå Tåget för att kunna satsa mer på gruppen Arbete & Fritid. Med den turnerade han mycket under första halvan av 70-talet.
Efter att ha bott i både Uppsala, Stockholm och Göteborg tröttnade Roland på storstäder. Som 28-åring flyttade han ensam till en stuga i skogen i Dalarna.
– Jag fick ett gröna-vågen-ryck , säger han. Vintrarna var tuffa, det var inte ett modernt hus. Det fanns utedass och inget rinnande vatten inomhus. Så det var inte många av storstadskompisarna som kom och hälsade på under vintern, skrattar han.
Roland börjad e tröttna på det intensiva turnerandet. En olycka hjälpte honom att fatta beslutet att ta en paus från det professionella spelandet.
– Jag hade aldrig hanterat en så stor sågklinga förut, säger han.
När han skulle såga upp en stock råkade han såga sig i ringfingret och blev därför tvungen att lägga musiken på hyllan ett tag.
Innan dess hade han fått upp ögonen för makrobiotik, en kostlära med kopplingar till kinesisk filosofi som han under den här tiden började ägna sig allt mer åt. Målet med makrobiotiken kan sägas vara att harmonisera individen med sin omgivning.
– Jag gick in i det där och det växte, säger Roland. Jag kom att ge ut en egen tidskrift och åka runt och föreläsa om makrobiotiken.
Efter åtta år var pausen från musiken över. Roland flyttade tillbaka till Uppsala och efter några år återupptog han det professionella spelandet. Han började bland annat spela svensk folkmusik igen tillsammans med Anders Rosén och spelade också mycket med trion Triple Heater.
– Jag tog med lite hallon om ni vill ha, säger han och ställer hallonen på bordet.
Sedan en längre tid tillbaka har Roland ägnat sig väldigt mycket åt musiken.
– De senaste månaderna har det varit extremt mycket, säger han.
Allt i från klubbframträdanden, poesitillställningar till en releasefest för det unga bandet Å. För ett par månader sedan spelade han bland annat på Cirkus i Stockholm tillsammans med gamla vänner från Blå Tåget. Om några månader ska han läsa egen lunchpoesi i Missionskyrkan. Nästa anhalt blir en festival i Ystad.
– Jag ska spela i en ensemble där jag faktiskt är yngst, säger Roland Keijser.