Han har spelat i militärparader, på Uppsala stadsteater, i Universitetsaulan, i kyrkor, på skolor och till och med i Domkyrkans torn. Och även om det nu har gått 25 år sedan Stig Larsson gick i pension håller han fortfarande på. Han spelar pukor i kyrkor vid högtidliga tillfällen och är medlem i jazzbandet Bälinge Hot Lips. Men egentligen var det inte han själv som valde en karriär som musiker.
– Jag är yngsta barnet i en syskonkull med tio barn, och för min far, som var fjärdingsman, var det viktigt att vi alla skulle ha bra jobb. Han tyckte att jag skulle bli musiker.
Det blev den militära vägen, och som 14-åring fick Stig Larsson göra det obligatoriska gehörsprovet innan han kunde anställas som musiker på Upplands regemente, I8. Där fick han spela revelj på morgnarna, och tapto på kvällarna och när vår nuvarande kung föddes våren 1946 fick han som 15-åring blåsa jägarhorn medan flaggan hissades. Horn och trummor var obligatoriska, men senare fick Stig Larsson klarinetten som huvudinstrument och saxofon och pukor som bi-instrument.
1957 lades I8 ned och musikerna flyttades i stället över till F16 på Ärna, där de blev en del av flygvapnets musikkår. Men flottiljchefen hade ett ganska svalt intresse för militärmusiken och de fick aldrig någon replokal på flottiljen. I stället höll de till inne på Musicum. Men vid ett högtidligt besök av Österrikes försvarsminister fick musikerna chans att imponera på flottiljledningen.
– I ett sent skede upptäckte vi att vi hade fått helt fel nationalsång tilldelad oss. Jag var notansvarig på den tiden så jag ringde till österrikiska ambassaden. De hade de rätta noterna, som kördes ut till flottiljen på Barkarby där en J 29, flygande tunna väntade på att flyga över dem till oss.
Det österrikiska planet sattes på att göra ett extra landningsvarv medan stridsflygplanet landade på Ärna med noterna och när försvarsministern kom ut möttes han av rätt nationalsång.
– Det imponerade på dem. Men någon replokal fick vi inte sen heller.
Parallellt med militärmusiken var Stig Larsson i många år med i Akademiska kapellet vid Uppsala universitet. För att dryga ut inkomsterna på 1950- och 60-talen undervisade han i kommunala musikskolan och spelade med i flera uppsättningar på Uppsala stadsteater och på åtskilliga vårbaler. Hustrun Ulla-Britt intygar att hon har fått vänta på honom många sena kvällar. De båda gifte sig 1953, har fyra barn och efter att de hade bildat familj byggde de ett hus i Bälinge där de bodde i många år. Där var Stig Larsson mångårig ordförande i vägföreningen och ordförande i kyrkorådet. Både Stig och Ulla-Britt sjöng i kyrkokören och de var engagerade i det krönikespel som sattes upp på orten under några år på 1990-talet.
När militärmusiken övergick till att bli länsmusik på 1970-talet var Stig Larsson med och planerade övergången. Han jobbade efter det flera år som anställd vid Musik i Uppland.
– Jag tyckte det var roligt att åka ut på skolorna och spela för barnen och lära dem mer om musik.
Även efter övergången till det civila fortsatte musikerna att spela vid högvakten i Stockholm. Ett tillfälle Stig Larsson minns extra väl var i samband med kungaparets bröllop 1976 då högvakten bland annat spelade Abbamusik.
– Vi fick rätt mycket uppmärksamhet i tidningarna då, säger han och tillägger att han räknar till 40 års högvakter som han har spela under.
– Det var väldigt tacksam med tanke på hur många som stod och lyssnade. Men det kunde vara riktigt varmt och svettigt på sommaren att ha hjälm och damasker.