En olycka följd av flera operationer har gjort att Arne Lundins ena handled är stel och inte längre i skick att hålla ratt eller sköta växelspak. I stället tar musiken upp större del av hans tid. I flera av hemmets rum finns musikanläggningar. På ett bord tronar en imponerande gammal rullbandspelare. Gott om låtar finns att välja på till de olika anläggningarna och country och western och svensk dansmusik är huvudsakliga smakriktningar.
Instrument finns det också i huset. Men ska det födelsedagsspelas på elorgeln med svindlande många förprogrammerade kompslingor så lär hustrun få sätta sig vid klaviaturen.
– Jag gick nybörjarkursen tre gånger, säger jubilaren och fördjupar därefter inte samtalet om sina musikaliska talanger. Musicerandet lämnar han åt sin frun, som innan orgeln inköptes tränat på dragspel.
Med större engagemang berättar han om andra centrala livsteman, som fordon, militärliv och historia.
Under en del av sitt yrkesliv körde han bil, bland annat med godstransporter och som budchaufför åt ett stort läkemedels- och forskningsföretag i Uppsala. Det sistnämnda fick han under förespegling att han skulle få stor frihet att styra upp en ganska oorganiserad verksamhet. Men verkligheten ville något annat.
– Det funkade inte och blev till slut lika snurrigt som det varit från början, säger Arne Lundin.
Han beskriver hur han inte lyckades få mycket bättre ordning på försökskaniner som skulle åt olika håll, eller med att tillgodose krävande professorer och andra forskare som ville si ena dagen och önskade så den nästa. I stället hoppade han vidare i karriären, med omskolning till offsettryckare.
Intresset för fordon har i stället fyllt en stor del av fritiden. En glasmonter i gillestugan med en storskalig lastbilsmodell vittnar om många timmars hobbyarbete. I en bokhylla tronar ett annat hemmabygge också det i större format – en formel 1-racer i lego. Till sådana hobbyprojekt kan han lägga minnen av flera motorcyklar, däribland en Honda och en Indian, båda med sidovagn. Samt egen framfart både som tävlande och åskådare i olika motorsporter.
– Jag har kört lite isbana i ungdomen, säger han till exempel.
Lusten att rulla fram har inte bara inskränkt sig till motordrivna färdmedel. Tidigare i livet var cyklar dominerande.
– Jag tävlingscyklade för UCK, säger jubilaren och framhåller samtidigt sin far som familjens stora cyklist.
– Far var duktig och hade också tävlat. En gång skulle vi cykla från Danmark utanför Uppsala till Dalarna. När vi kom till Krylbo var jag så trött och slut att jag bara la mig ner och minns sin pappas kommentar: ”Du är väl inte trött redan, det är bra långt kvar”.
Att fadern som kringcyklande sadelmakare utan körkort och bil hade cykeln som referensram på färden visade sig flera gånger. Till exempel när far och son skulle till Eskilstuna, men då med Arne bakom ratten i bil. Även den resan utgick från trakten av Uppsala.
– Vi skulle hälsa på min syster. Far gick upp redan vid 05-tiden på morgonen och ville att vi skulle ge oss av, för att hinna fram. Han räknade ju i cykelfart.