Därav förstår vi att ett av Torbjörn "Tobbe" Walléns många engagemang är den lokala idrottsföreningen Gamla Uppsala sportklubb. Särskilt engagerad är han i klubbens damlag i fotboll där dottern Victoria tidigare ingick.
– Jag har varit aktiv i klubben sedan 1997. Ibland är jag lagledare men mest matchansvarig på våra två damlags hemmamatcher. I år har jag dessutom jobbat med barn i fotbollsskolan och i sommarfotbollsskolan.
Vi sitter i det delvis inglasade uterummet, alldeles intill swimmingpoolen som för tillfället är övertäckt. Kanske tur det för annars hade vi nog hoppat i. Det är en av sommarens allra varmaste dagar när vi träffar dagens jubilar. Hans fru, Lena, kommer till undsättning med en bordsfläkt. Dessutom en kopp te och en riktigt smaskig vetekrans vilket omedelbart uppfattas av getingarna i närområdet. Så kransen åker tillbaka in i köket.
Under tiden har Tobbe hämtat en bunt fotoalbum med bilder från sin barndom och uppväxt – fram till nu. Bilderna avslöjar bland annat att han under en period var medlem i ett popband. Frisyren var typisk för dåtidens ”popsnören”. I hans fall var håret ovanligt långt och dessutom, under några år i början på 1970-talet, hennafärgat! Han klippte sig efter att han gjort lumpen, berättar han.
– Vårt band hette "The Chandlers" och vår träningslokal var restaurang Odinsborg där vår trummis, min kompis Björre, bodde. Jag var sångare.
Efter fullgjord värnplikt på S1 i Uppsala började livets allvar, det vill säga arbetslivet. Men han hann också med en hel del nöjesliv.
Bland annat mopedsemestrar i Sverige, liksom bilsemestrar, alltid tillsammans med kompisar. En resa, den gången med bil, hade Ibiza som slutmål.
En tillbakablick: Dagens jubilar föddes i Gunsta utanför Uppsala. När han var nio år flyttade familjen till Gamla Uppsala. Så efter de första åren i Funbo kyrkskola började han på vårterminen i trean i Gamla Uppsala skola. Han minns att han fick plugga multiplikationstabellen som en galning för att komma i kapp klasskamraterna.
– Sen blev det Domarringens skola inne i Uppsala och från och med åttan Tunabergsskolan. Vi var faktiskt de första som fick gå där. Jag minns att vi fick hjälpa till att bära dit grejer.
Efter några tillfälliga jobb som springsjas och jobb i en tobakshandel som ägdes av familjen, började han 1975 arbeta i det nuvarande familjeföretaget.
– Vi sålde framför allt batterier men också teve- och kassettband, radio- och TV-apparater, hörlurar, fiskegrejor och en hel del annat. I dag handlar det mest om batterier.
Sedan 2010 har företaget, som tidigare låg på Fjalars gränd i Uppsala, sina lokaler i det före detta bussgaraget i gamla Uppsala. Det ligger tvärs över gatan från jubilarens bostad och som avslutning går vi över dit. Där finns något han vill visa; en motorcykel av märket Suzuki GT 750 från 1976 och en Kawasaki H2 från 1973.
– Suzukin är en 3-cylindrig tvåtaktare som jag köpte ny då. Det finns för närvarande bara tre av den årsmodellen som rullar i Sverige och jag har den absolut sista som såldes här. Kawasakin är också en trecylindrig tvåtaktare och det ”värsta” man kunde köra på 70-talet.
Han kickar igång Suzukin. Den startar på första kicken och låter som en kulspruta i "slow motion". Typiskt tvåtaktarljud förklarar han.
Det är dags att avsluta intervjun och nu får vi ett erbjudande som inte går att tacka nej till. Skjuts hem i valfritt fordon. Det finns annat än motorcyklar att välja på i garaget. Det blir en röd sportig BMW av cabrioletmodell. Återresan blir betydligt mer angenäm än ditresan i den stekheta lokalbussen.