Visst är han norrlänning. Närmare bestämt från Kalixtrakten. Men därför inte tystlåten. Snarare ovanligt pratsam. Det var han förra gången vi träffade honom också, i samband med att han gick i pension. Formellt alltså.
– Jag jobbar på för fullt. De senaste fem åren som kontrollör av fotbojor.
Han förklarar att fotboja är en form av straffverkställighet som man i vissa fall, och under vissa förutsättningar, kan ansöka om under utslussningsperioden efter ett längre fängelsestraff. Eller när man dömts till ett kortare straff. Genom den elekroniska fotbojan begränsas den dömdes rörelsefrihet på visst sätt.
Han berättar livfullt hur ett arbetspass för en fotbojekontrollör kan se ut.
– Förra veckan klarade vi av fem avbojningar under en dag. Gissa om vi var välkomna!
Innan han gick i pension jobbade han som kriminalvårdare, eller som ”plit” som han själv säger. Under de åren träffade han många av Sveriges mest namnkunniga brottslingar men kände sig aldrig hotad.
– Om man är rak och rättvis och aldrig lovar mer än man kan hålla blir det sällan några problem.
Färdigpratat om jobb, tycker han och övergår till ett ämne som alltid legat honom varmt om hjärtat: Motionsidrott. Att räkna upp alla motionsaktiviteter han själv deltagit i eller varit med och arrangerat under åren låter sig inte göras. Men några exempel kan vi ge. Han är en ”Svensk klassiker”, vilket innebär att han åkt Vasaloppet, cyklat Vätternrundan, sprungit Lidingöloppet och simmat Vansbrosimmet under ett och samma år. Därtill både arrangerat och deltagit i ett antal mera lokala arrangemang som till exempel Vikingarundan på cykel och Vikingapaddeln på Mälaren.
Numera tar han det något lugnare och motionerar mest i ”egen regi”. Självklart cyklar han till jobbet och paddlar kanot så fort tillfälle ges – vilket betyder året runt utom när det ligger is på Ekoln.
Något som satt litet käppar i hjulet för hans motionerande de senasteåren är en knäoperation.
– Det tog tre månader innan jag kom upp på cykeln igen och dessutom gjorde det jäkligt ont ganska länge. Men det var jag förberedd på för min mamma hade sagt till mig att en höftoperation var blaha, blaha, jämfört med en knäoperation. Hon hade gjort bådadera så hon visste vad hon pratade om.
Vi hoppar in i bilen och förflyttar oss till hans andra hem, kanotföreningen Ägir i Graneberg vid Ekolns strand. Han pekar ut en havskajak, en orange skönhet, som förvaras i ett ställ i en byggnad intill Ägirs klubbhus. Kajaken som är av märket Prijon Marlin och tillverkad i Tyskland i materialet prilite är förvånansvärt lätt.
– Ekoln duger bra men jag paddlar helst på havet. Nästa sommar hoppas jag få med mig någon på en rejäl långpaddling, kanske till Åland.
Att paddla från Uppsala till Sigtuna och tillbaka, som han gjort flera gånger, anser han tydligen inte som långpaddling.
Nu är det dags att lämna kanotklubben och åka tillbaka till Uppsala för dagens jubilar har mera på dagsprogrammet.
– Jag är daghusse för fyra hundar och dessutom ska jag träffa mitt barnbarn Tova. Hon är den enda som lyckas köra slut på mig!