December månad är en snärjig tid hos Bohlins. En stor del av familjen firar födelsedag då, och själv har hon namnsdag på julafton och födelsedag på julafton.
– Jag har nog aldrig haft födelsedagskalas den rätta dagen, skrattar hon medan hon serverar Ceylonte och hembakt.
Eva-Lis Bohlin är född i Kalix, men i december 1960, flyttade familjen till Uppsala där hennes pappa hade fått jobb på Byggingenjörsbyrå; mamma tog hand om hemmet och familjen. Först bodde de vid Österplan och sedan i Bärby Hage. Hon tyckte mycket om att passa grannarnas småbarn, och redan när hon var sex år visste hon att hon ville jobba med barn när hon blev stor.
– Fast då hade jag inget ord för yrket.
Men det dröjde inte länge förrän hon lärde sig ordet barnskötare. Efter att ha utbildat sig till yrket fortsatte hon med förskollärarutbildning. Efter examen 1978 arbetade hon bland annat vid Vilans förskola i sju år.
Eva-Lis Bohlin har under åren vidareutbildat sig vid Uppsala universitet och var en period föreståndare vid Rindas och Ingemars förskolor.
– Men då var det ett helt annat jobb – mixat så att man arbetade både med barn och administration. Så är det oftast inte i dag, säger Eva-Lis Bohlin som i dag är förskollärare vid Orrparkens förskola i Sunnersta som hon stolt beskriver som Sveriges bästa (vid en rikstäckande Qualisutvärdering fick Orrparken just det epitetet).
– Våra ledstjärnor är trygghet, kommunikation och lustfyllt lärande. Det genomsyrar vår pedagogik.
Där har hon jobbat i över 20 år, och möter nu en ny generation småttingar.
Mycket har hänt under de decennier hon jobbat. Största förändringen är att förskollärartätheten minskat betydligt.
– En annan skillnad är att det är mycket svårare i dag att hitta utbildade pedagoger som kan vikariera.
De barn hon ansvarar för är i tre-fyraårsåldern, och hon har fått följa dem sedan de var ett år. Hennes ansikte mjuknar, och hon ler när hon berättar om sitt arbete som hon älskar.
– Att få möta små barn varje dag, ta del av deras glädje, stimulera deras nyfikenhet och bygga vidare på den, att fånga deras intresse och få höra dem säga: ”Jag tycker om dej, Eva-Lis”.
Eva-Lis Bohlin har en rik fritid, umgås med väninnor och har starka band till syskonen.
– Vi är jättetajta och hörs mest varje dag. Min storasyster Karin är också förskollärare, numera pensionär, men hon jobbar i vikariepoolen på Orrparken.
Förut gjorde hon långresor med familjen, däribland en jordenruntresa på 54 dagar. I dag blir det kortare resor, gärna till Italien och Capri.
– Jag har läst italienska vid Kursverksamheten. Det är ett vackert språk men svårt att lära sig.
Och apropå Italien: just nu går hon i väntans tider. Det hon längtar efter är en valp av rasen volpino italiano – samma ras som hennes förra, högt älskade Scirocco.
– Jag saknar så att ha hund! Han var perfekt, internationell champion som jag ställde ut både i Sverige, Finland och Norge.
Men Scirocco blev oväntat sjuk, och dog när han var sju år.
– Vi vårdade honom i 14 veckor och körde dessemellan i skytteltrafik till djursjukhuset vid Ultuna. Sedan var jag tvungen att fatta ett av de svåraste besluten i mitt liv. Varför gör det så ont när en hund dör, säger hon förundrat.
Vi blir båda lite blanka i ögonen, men hon rycker upp sig.
– Jag saknar så att ha hund. Men jag har en som jag väntar på, en volpino italiano som ska komma till världen i januari.