Regnet vräker ner på Ragnar Vidgars uppfällda paraply där han står på bryggorna vid Skarholmen utanför Uppsala.
– Det är klart det skulle ösregna i dag bara för att jag sa att jag gillar vatten, säger han.
Vatten från ovan är inte lika populärt som vatten under motorbåten på havet utanför stugan på Gräsö i Öregrunds skärgård. Dit åker han gärna en ledig dag och påtar i trädgården, fiskar eller tar en paddeltur. Vattnet har alltid lockat Ragnar Vidgar.
– Det har alltid funnits i mitt liv med segling, paddling och fiske och det är också på havet som min morfar förliste med sitt skepp i början av 1900-talet.
För drygt tio år sedan kontaktades Ragnar Vidgar och hans bröder av kompositören Bo Wastesson som hört talas om deras mormor och morfars tragiska historia och ville skriva en sångsaga om den.
– Då tänkte jag: Ja, visst, Det är väl inte så märkvärdigt.
Morfar Arvid Vidgar föddes på fattigstugan i Sankt Annas skärgård utanför Söderköping. Så småningom hamnade han hos en bra familj och jobbade sig upp från båtsman till försteman och tog senare skepparexamen. 1908 träffade 23-åriga Arvid Vidgar den fyra år yngre Gerda Karlsson som han senare gifte sig med.
Morfadern drömde om en egen båt och engagerade bygden att investera i en skonert. 1913 köpte de skonerten Marie för 4 000 kronor.
– Morfar blev skeppare och de som köpte in sig i båten fick väl en trettiofemtedel var eller något liknande.
Marie användes som fraktbåt och den 26 september samma år som hon köptes gick en frakt med cement från Limhamn till Gävle med Arvid Vidgar som skeppare och fem, sex andra besättningsmän.
Knappt tre veckor senare hittades Arvid Vidgars kropp ilandfluten på Eckerö på Åland. Man hittade också vrakdelar från skonaren och det berättades att en kraftig storm dragit förbi dagarna innan kroppen hittats.
I kläderna hittade de Arvid Vidgars sjöfartsbok med hans personuppgifter och var han kom ifrån. Landsfiskalen på Åland ringde till handlaren i Sankt Anna och berättade att de hittat honom. Sedan cyklade handlaren hem till Gerda Vidgar och berätta vad som hänt hennes make.
– Morfar var den enda som hittades. Han hade haft på sig ett slags flytlivbälte, som dåtidens flytväst.
Den gravida änkan Gerda Vidgar lämnades med två barn och fyra månader senare föddes deras tredje barn, en flicka som fick namnet Arvidella. Hon är Ragnar Vidgars mor.
– Jag fick ju aldrig träffa min morfar, men jag beundrar honom verkligen, att han fick förtroendet från alla i bygden i införskaffandet av skonerten. Trots att han fick en dålig start i livet lyckades han så bra.
Handlaren som kom med beskedet var Bo Wastessons morfar.
År 2000 sattes den första föreställningen av Gerda – en sångsaga upp i Sankt Anna. Sedan dess har föreställningar hållits på bland annat briggen Gerda i Gävle, konserthuset Louise De Geer i Norrköping och Berwalldhallen i Stockholm, med artister som Arja Saijonmaa, Peter Johansson och Matilda Hansson.
Kompositören Bo Wastesson och Gudrid Hansen, som skrivit texterna, hoppas nu att sångsagan ska bli musikal.
Ragnar Vidgar och bröderna såg föreställningen första gången år 2000 i Värmekyrkan i Norrköping. Men det var först när den sattes upp i Berwalldhallen som det slog dem hur stort det var.
– Det var döhäftigt. De hade satt upp bilder på mormor och morfar och det var väldigt känslomässigt omvälvande.
Han ångrar att han inte ställde fler frågor om sin morfar medan hans mormor var i livet. Men samtidigt var det svårt att få reda på något.
– Hon ville inte prata så mycket om det där. Och jag tror att det kan vara så att det fanns någon sorts skam i bygden. Folk hade satsat mycket pengar i båten och man vet inte riktigt vad som hände med alla skulder.