Sedan dess har Gunilla Burell genom sin forskning och sina samtalsgrupper hjälpt tusentals hjärtpatienter att komma tillrätta med sitt stressbetende.
– Man kan väl uttrycka det så att jag är pensionerad men inte pensionär, säger Gunilla Burell, när vi träffar henne hemma i bostaden i Luthagen för en intervju inför 70-årsdagen.
Dagens jubilar är pionjär inom stressforskningen med inriktning på hjärt- och kärlsjukdomar. Och de tusentals människor hon hjälpt att komma till rätta med sitt stressbeteende, och därmed bidragit till att rädda livet på, känner säkert tacksamhet för hennes fortsatta engagemang.För drygt tjugo år sedan, efter en kranskärlsvidgning, erbjöds undertecknad att delta i en av hennes samtalsgrupper. Förutom att det var riktigt trevliga sammankomster gav samtalen insikter som antagligen kommer att plussa på livslängden en hel del.
Åter till jubilaren. Gunilla Burell har tagit bussen in till Uppsala från sommarstället på Fogdö, norr om Grisslehamn, för att träffa oss. Hon tänker åka tillbaka när intervjun är över. Inga problem, säger hon, för hon gillar att åka buss, även om resan tar ungefär tre timmar i vardera riktningen. Men hon måste åka tillbaka senast klockan 16 för att inte missa sista bussförbidelsen till Fogdö, påpekar hon. Utan att låta det minsta stressad. Förstås!Vi sätter oss i vardagsrummet med utsikt mot Stabby prästgård. Det är en av sommarens riktigt varma dagar och hon bjuder på ett glas mineralvatten medan hon berättar om barndomen och uppväxten i Roslagen och senare Uppsala.– Jag är född i Norrtälje och min familj bodde först i Spillersboda.
Släkten på pappas sida var ”rospiggar” och så länge jag kan minnas har jag tillbringat somrarna i Roslagen.
Hennes pappa var pastor i Missionsförbundet och tillträdde 1954 en tjänst som föreståndare för Soldathemmet, beläget i Rosendalsområdet i Uppsala, nära Kåbo golfklubbs tidigare golfbana där. Tanken är att banan skall flytta till Stabby alldeles i närheten av jubilarens bostad. Så för henne personligen blir flytten möjligen positiv. Vi har noterat en ganska så välmatad golfbag på balkongen.
I Uppsala bodde hennes familj, som förutom mamman och pappan bestod av Gunilla Burell och hennes två yngre syskon, i Soldathemmet. Närmaste skola var Rosendalsskolan där hon började som tioåring. Därefter hann hon prova på Vaksalaskolan, Nannaskolan och Brantingsskolan innan hon 1963 tog studenten på reallinjen på Högre Allmänna Läroverket, nuvarande Katedralskolan.
– Egentligen hade jag tänkt läsa medicin men först behövde jag komplettera betygen. Så jag började läsa vid Psykologiska institutionen och tyckte att det var så himla roligt att jag aldrig kom därifrån!
1983 disputerade hon på en avhandling som handlade om vilka egenskaper hos en människa man kan se genom att iaktta deras kroppsspråk. En koppling till hennes senare forskning är den diagnostik av stressbeteenden hos hjärtpatienter som bygger på så kallade icke-verbala beteenden.
– När jag började undersöka effekter av stressbehandling efter hjärtinfarkt var det inte särskilt vanligt att prata om stress. Men mitt samarbete med den medicinska hjärtvården har alltid varit gott och numera är det helt accepterat att stressbehanling är en viktig komponent i vården av hjärtpatienter.
Intervjun är över. En blick på armbandsuret säger att klockan är några minuter i fyra. Tiden går fort när man har trevligt. Undrar hon hann med bussen utan att stressa? Förmodligen!