Mikael Johnson var som till en lokförare. Pappan körde ånglok mellan Uppsala och Enköping. Eftersom Mikael Johnson hade bra betyg i skolan valde pappan att satsa på sonen som fick studera vidare och gå på gymnasiet.
Efter studenten fortsatte Mikael Johnson att läsa juridik för att senare satsa på att bli polis. Men Mikael märkte snart att sittfläsket inte passade för juridikstudier. Han började, som många andra studenter på den tiden, att arbeta som vikarierande skötare på Ulleråkers sjukhus. Han trivdes bra där och vidareutbildade sig till sjuksköterska och narkossköterska. Efter en tid blev han perfusionist (en medicinskt utbildad person som sköter hjärt-lungmaskinen under operation) på thoraxkliniken på Akademiska sjukhuset. Han rekryterades som chefsperfusionist i Linköping.
Mikael tog stort ansvar och blev även ordförande i Svensk perfusionistförening.
Den sjukdom som han drabbats av kunde hållas under kontroll och Mikael kunde ägna tiden åt långa promendader med familjens hund Leo, som var en följeslagare in i det sista.