Turen han pratar om började med uppväxten i Bälinge/Lövsta, dit familjen flyttade när hans föräldrar köpte en tidigare jordbruksfastighet. Pappa var lantbrevbärare, mamma jobbade i vården, båda föräldrarna var hemma mycket dagtid och uppväxten var trygg och kärleksfull.
Torbjörn Gozzi gick i skolan nära hemmet men trivdes inte alls. Det enda ämne han lockades av var teckning och kreativiteten fick han framför allt utlopp för hemma.
– Jag fick göra vad jag ville hemma. Jag startade byggprojekt och hittade på lite olika saker. När jag frågade om något var svårt att göra sade min pappa bara: Det går nog. Många har ju gjort det före dig!
Drömmen att bli arkitekt låg långt borta. Till arkitektstudier räckte inte betygen till, men Torbjörn Gozzi fick tips om en gymnasieutbildning till byggnadsritare, sökte och kom in.
– Det var helt suveränt. Jag hade fantastiska lärare och kände för första gången att det var kul att gå till skolan. Jag var otroligt studiemotiverad. Det var nu jag upptäckte att bokstäver kan vara ett yrke, säger Torbjörn Gozzi vars lärare lyckades skaka fram ett sommarjobb åt honom redan efter första gymnasieåret.
– Stadsbyggnadskontoret i Stockholm hade ansvar för en del hus på Djurgården och dessa skulle dokumenteras och mätas. Det blev mitt jobb att göra. Så jag gick runt med papper, penna och tumstock och mätte upp tre hus från 1800-talet, säger Torbjörn.
Efter utbildningen stod han först utan ritjobb och började jobba extra på Farmek. Men det dröjde inte länge innan han fick samtal från Hans Matell Arkitekter och blev erbjuden jobb hos dem.
– Jag fick börja med att uppdatera ritningarna löpande till bygget av Kyrkans hus. Efter en tid blev tillfrågad om jag ville jobba med att bygga modeller, och då började jag skratta. Tänk att få göra det på arbetstid. Det var ju drömmen!
Han gjorde lumpen och började därefter jobba på Nyckelhus i Uppsala.
– Då var jag tillbaka till ritbord, mallar och stiftpennor igen. Jag började rita byggnadslovshandlingar och övergick senare till att renrita arkitekters skisser och senare göra huskataloger, berättar Torbjörn.
Parallellt med arbetet gick han olika kurser och vidareutbildade sig löpande. Hela hans liv cirklade runt jobbet och det stora fritidsintresset, karate.
– Det var det jag gjorde då, jag jobbade och tränade. Det fanns inget utrymme för något annat, säger Torbjörn Gozzi som i år firar 40 år i dojon och fortfarande är mycket aktiv i karateklubben, i Budohuset vid Torbjörnstorg.
Efter sju år på Nyckelhus bytte Torbjörn Gozzi bransch, och började på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han tänkte stanna där i tre månader, men blev kvar i 27 år. Men sedan några år tillbaka arbetar han på kommunikationsavdelningen på Uppsala universitet och även om arbetet blivit mer digitalt så är han tillbaka till bokstäverna igen.
På hemmafronten har livet rullat på. Sin hustru Annie träffade han då hon ville ha hjälp att göra en bok och han beskriver mötet med henne som omvälvande.
– Jag blev helt tagen, hon har en sådan energi, säger Torbjörn.
Sedan årsskiftet 2012/2013 har det extra stödet från nära och kära varit extra betydelsefullt.
– Då fick jag en oönskad julklapp. Jag fick prostatacancer. Det var en otroligt tuff period. Behandlingen tog lång tid sedan det visade sig att cancern spridit sig. Jag åldrades 20 år under mina behandlingsperioder, säger Torbjörn Gozzi som nu känner sig återställd och bara besöker sjukhuset på kontroller var tredje månad.
Det som hållit honom uppe är familjens och vänners stora engagemang. Och att han kunnat gå till karateträningen, även om det inte inneburit så mycket egen träning.
Under sin sjukdomsperiod har han försökt hitta på olika roliga saker att göra för att tänka på annat är sjukdom och behandlingar. Han började med att bjuda in vänner via facebook till en musikquiz och några andra vänner till en musikcirkel. Dessa har nu fortsatt och med viss regelbundenhet.
– Då behövde jag det för att skingra tankarna, nu är det bara för att det är kul, säger Torbjörn som vid vårt möte håller på att planera för nästa musikcirkel under temat kvinnliga artister.