Vi träffas hemma hos paret Marcusson, och det står snart klart att Lenas yrkesliv ser ut ungefär som det alltid gjort.
– Att gå i pension formellt har inte varit så avgörande. Jag fortsätter att göra det jag gillar. Jag har ingen tjänst, men deltar gärna i seminarier och konferenser. Det är spännande och stimulerande att följa hur de yngre utvecklar verksamheten.
Lena växte upp i Bromma och kom som 14-åring till Uppsala 1961 tillsammans med mamma Gertrud och brodern Johan då hennes far Lennart Hirschfeldt blivit UNT:s chefredaktör.
– Vi hade många dagstidningar hemma, och om kvällarna kom min far hem med kvällstidningarna. Det var mycket tidningsdiskussioner hela tiden och det gjorde mig intresserad av journalistik.
Efter Skrapan tog hon därför en fil kand i historia och statskunskap, skrev tv-recensioner och vikarierade på UNT:s ledaravdelning – men valde sedan juridiken. Lena träffade sin make Sten på Västgöta nation 1967. De fick två flickor i tät följd, vilket hon, lite paradoxalt, tror påverkade studierna positivt
– Jag tror att man som student med småbarn blir mer fokuserad och inte flyter omkring så mycket i tillvaron.
Efter en jur kand gick hon domarutbildningen men återvände till universitetet, doktorerade 1989 och blev 1994 professor i förvaltningsrätt. 1997 utsågs hon till universitetets prorektor.
Lena återgick sedan till professuren i förvaltningsrätt och forskningen efter nio år som prorektor. Förutom många akademiska uppdrag arbetar hon i dag som ordförande i regeringens värdegrundsdelegation som ska stödja myndigheterna i utvecklingen av professionella statstjänstemän. Hon deltar också i flera vetenskapliga akademier.
– Det är väldigt roligt med akademierna, men de tar tid. Just nu sitter jag i en grupp i Vetenskapsakademien som sysslar med forskningsfusk som ju är en högaktuell fråga.
Forskningsetik är ett av hennes akademiska intressen, liksom frågor som rör universitetets rättsliga ställning och förvaltningspolitik. Kontakten med journalistiken har hon dock behållit genom livet, och följer noga och följer intresserat medieutvecklingen i Sverige i en turbulent tid.
– Det blir spännande att se vad som händer. Jag funderar mycket över hur papperstidningen ska förvalta sin roll. Just lokaltidningen är viktig för identiteten på en ort. Samtidigt söker folk nyheter på annat håll. Det är ingen lätt ekvation.
Lena har suttit i UNT:s styrelse i drygt 20 år, och berättar om en spännande, expansiv utveckling med övergång till tabloid och söndagsutgivning.
– Ännu 1995 var det lugna tider och styrelsen såg fortfarande inga orosmoln. Vi skulle med på nätet fast ingen visste hur vi skulle ta betalt.
Att UNT senare gick samman med NTM var nödvändigt, anser hon.
– Styrelsen såg hur utvecklingen rusade, och insåg att vi måste investera men att vi inte kunde göra det ensamma. Hade vi inte gått samman hade vi haft det ännu mycket tuffare i dag. Tidningens liberala hållning garanteras av Axel Johanssons ägarstiftelser där jag är ordförande. Vi äger 50 procent av UNT och 22 procent i NTM. Jag tycker samarbetet utvecklats väldigt positivt, och tidningen behåller sin särskilda profil.