Han växte upp i Almtuna i Uppsala, och tillhör den generation som påverkades starkt av The Beatles.
– De här grabbarna från Liverpool kom och vände upp och ner på allting. Jag hade tidigt ett musikintresse, och när jag hörde Beatles musik tänkte jag: ”Det här är jag!” Det var en otroligt stark känsla av identifikation, speciellt som jag inte var någon vän av raggarbilar och brylcreme, säger J-G som hängde i parkas på Nybron på 60-talet.
– Höjden var om man också hade ett gitarrfodral i handen.
J-G hade inget gitarrfodral men väl en gitarr, fast för dåligt självförtroende för att spela själv.
– Men jag har musiköra, säger J-G som i stället gläds åt att sonen John (döpt efter John Lennon) spelar gitarr.
Efter nian jobbade J-G på Institutionen för husdjurens utfodring och vård, på Ultuna. Sedan läste han biokemi och matematik och tog sina första steg i läkemedelsbranschen på 60-talet. Han har hela sitt liv arbetat med läkemedel och bioteknik i Uppsala, Stockholm, Holland och Tyskland, på bland annat Pharmacia Fine Chemicals, Pharmacia Biotech, Kabi och Upjohn.
Men yrkeslivet har även präglats av turbulens.
– I slutet av 80-talet blev det en smula rörigt. Men jag har gjort saker jag har velat göra, och haft kul under tiden. För mig handlar det om ett behov av att möta utmaningar. Men visst har det funnits stressiga perioder då det känts som om golvet håller på att försvinna under mig, säger J-G.
Han har huvudsakligen arbetat med att utveckla bioteknikläkemedel som projektledare och utvecklingschef. Det handlar om allt från allergivaccin till att tillväxthormonon för barn som saknar sådant, till poliovaccin, ett projekt finansierat av Bill och Belinda Gates Foundation.
– Det har varit viktigt för mig att arbeta med sådant som hjälper människor till en bättre tillvaro.
2004 sade han upp sig under villkor att företaget betalade hans MBA vid Handelshögskolan i Stockholm.
– Det kändes lite paradoxalt att plugga där. När jag var ung på 60-talet representerade Handels något negativt. Men de där två åren blev nästan den bästa och roligaste tiden i mitt liv, säger J-G.
Han berättar om kurskamraterna, många ”chefer på väg upp”, vars tidigare prestige och respekt försvann i den nya miljön där alla var oskrivna blad. Han arbetade sedan som konsult med fokus på allergibehandling. Studien visade på 100 procents effektivitet.
– Men så kom Lehman Brothers-kraschen och investerarna försvann över en natt. I dag är 60 meter pärmar allt som finns kvar, säger J-G som djupt beklagar att Sverige som varit världsbäst i läkemedelsbranschen krympt alltmer.
– I andra länder lånar staten ut pengar till ”start up-företagen”. Här är allt borta och ingen kompetens finns kvar.
När barnen blev större så började J-G se sig om efter nya utmaningar i andra länder, väl insatt i kulturskillnaderna.
– Basel är en ren stad som känns lite död. Schweizare går inte ut så mycket på fritiden. Holländare gillar att ha kul, men det får inte bli för kostsamt. Tyska konsulter har som vana att flexa. De jobbar tio timmar fyra dagar i veckan och är sedan borta på fredagen.
Men nu är J-G tillbaka i stan, och här kanske han drar igång ett företag igen. Musik spelar fortfarande en viktig roll i hans tillvaro, och om somrarna reser han på musikfestivaler med sonen.
Förutom Roskildefestivalen har de varit på festivaler i Reading, Download, i Derby tre år i rad och på Roadburn i Tilburg fyra gånger.
– Det är en helt annan sak att se banden live än att ”bara” lyssna på dem. När jag ser dem uppträda på en scen förstår jag också musiken. En del band är inte bra på att göra skivor, men desto bättre på att spela live.