Det har hänt att folk från Skåne ringt till Dennis Svenssons arbetsplats och frågat om Dennis var inne. När man svarat att han var ute har nästa fråga varit om det fanns någon annan som förstod skånska. Då har man bett den skånske kunden ringa Dennis Svensson på mobilen.
– Ja, jag har fått Skåne och Blekinge bland ”mina” distrikt, eftersom ingen annan förstår vad de säger där, berättar dagens jubilar roat.
Men så är han också född i Malmö och uppväxt i Anderslöv, inte så långt därifrån.
Hans pappa var maskinoperatör, numera pensionär, och mamman är sjuksköterska. Där gick han i skolan tills det blev dags för gymnasium, som han gick på i Trelleborg, på teknisk linje. Efter det följde en tvåårig utbildning vid Malmö tekniska högskola.
– Jag blev vad som då kallades mellaningenjör, och det heter det kanske fortfarande. Utbildningen var med inriktning på automation och det har jag hållit på med sedan dess, först som programmerare.
Men direkt efter examen rådde lågkonjunktur och det fanns inga jobb. Han fick i alla fall en sex månaders ungdomspraktikplats, som så småningom resulterade i fast anställning.
– Jag jobbade med utlandssupport och hjälpte till med att programmera anläggningar, mest i Europa men också i Indien, berättar Dennis Svensson.
Han hade just träffat sin blivande fru, på ett kalas i Skåne, när han fick uppdraget i Indien. De fick då ett osökt tillfälle att kombinera arbete och fritid, så hon kom och hälsade på honom i Indien och de åkte på semester i Goa.
– Det var ju ett litet äventyr, konstaterar han.
Under perioden i Indien fick han reda på att den avdelning som han arbetade på skulle läggas ner och man föreslog att han skulle gå över till en annan avdelning. Det var han inte intresserad av utan i stället ringde han till kontoret i Stockholm och frågade om de hade något jobb åt honom.
– Först blev det alldeles tyst i luren. Sedan sade: ”Hur visste du det?” Så jag fick förklara att jag bara hade chansat. Då frågade de när jag kunde börja, berättar Dennis Svensson.
Chansningen gick hem, han fick jobb i Tumba och kunde bosätta sig hos sin blivande fru.
– Som nyinflyttad kom jag till Gottsunda. Det är ju dit de kommer, alla invandrare: iranier, irakier, libaneser och – skåningar, konstaterar han belåtet.
Efter något år började han som programmerare och supporttekniker på Malthe Winte Automation AB.
– Och nu har jag varit där i 12–13 år, fast numera som teknisk säljare. Det är väl alldeles för länge, egentligen. Men jag stormtrivs med det jag gör och med alla människor jag träffar. Och så har de ”bundit upp mig”, genom att jag har blivit minoritetsägare. Så jag stannar nog, säger han, med tydligt avläsbara citationstecken, och ger inget intryck av att längta bort.
I Skåne hade han varit aktiv i Sveriges sydligaste orienteringsklubb, OK Kontinent, där han hade olika uppdrag i styrelsen, hjälpte till med träningar, lade banor till klubbens tävlingar och skjutsade juniorer. Ett problem var att det inte fanns någon skog på hemmaplan och det gör orienteringen lite speciell.
– Jag var aldrig så där väldigt duktig orienterare själv, men jag tycker det är väldigt kul, säger han och har planer på att introducera sporten för barnen inom kort.
Sedan några år bor familjen nu i Gåvsta, så närmaste klubb blir Rasbo, och i skogarna omkring brukar han ägna sig åt att springa en fyra fem gånger i veckan.
– Oftast blir det på morgonen, innan det är dags att ge sig av till jobbet, säger han och lägger till att huset, sommarstugan i Östhammarstrakten och skjutsningen av barn till olika fritidsaktiviteter håller honom fullt sysselsatt.