Han växte upp på gården Nyåker norväst om Uppsala, en gård som gått i arv i generationer före honom. Att en son nu tagit över är såklart tillfredsställande för Kristian som tycker om historia, traditioner och kontinuitet. En släktforskande fyrmänning i USA har kommit fram till att förfäderna brukat den uppländska åkerjorden i Åkerby-Sundbroområdet sedan slutet av 1500-talet.
Som barn åkte Kristian häst och vagn in till Uppsala, och om vintern släde.
– Längs den vindpinade vägen på Uppsalaslätten har åtta generationer före mig åkt, precis den sträckan, säger Kristian som minns hästmarknaderna bortom Svintorget på 40-talet, och ”bondkvarteret” Sjulanders gård på Svartbäcksgatan 16, där det låg stall som vette ner mot Fjellstedtska skolan.
Kristian gick i skola i Åkerby, det var sex klasser i samma rum, och de äldsta flickorna fick undervisa de yngsta barnen. Under krigsåren tog familjen emot två finska krigsbarn, och Kristian får tårar i ögonen när han minns hur syskon skildes från varandra på perrongen.
– Det sitter i hjärtat än. Pappa hade också ett stort hjärta,och vi tog ofta emot luffare hemma. De fick mat, och pappa gav dem hästtäcken till natten då de sov i stallet. På så sätt blev luffarna av med lössen på köpet.
Efter läroverksåren i Uppsala tog Kristian över gården som på den tiden hade kor och tio arbetshästar.
– Jag är uppvuxen med hästar och minns fortfarande hur stolt jag var när jag fick köra själv till kvarnen och mala eller rensa säd.
Men tiderna förändrades. Kristian fick se hur jordbruket förändrades från hästdrift till moderna maskiner.
– Det var en rolig jordbrukartid jag fick vara med om, och jag är glad över att ha fått uppleva den. Det var ett hantverk fram till ungefär 1945 när folk började skaffa sig skördetröskor och traktorer. Det blev slut med krakar och hässjor. I stället blev bondens arbete ett ensamjobb, säger Kristian som 1957 sålde korna och riktade in sig på spannmål, grisar och höns.
Som extraknäck jobbade han i många år som försäkringstjänsteman på Länsförsäkringar.
– Jag jobbade på kontor på vintrarna och var spannmålsbonde på somrarna, sammanfattar Kristian som har besökt otaliga hem över hela Uppland och lärt känna många människor. Han var i många år ordförande i Börje-Åkerby hembygdsförening. Historia har alltid varit hans stora intresse, speciellt Uppsalas:
– Bredvid åkrarna jag en gång plöjt döljer sig kvarlevor från brons- och järnåldern. Ofta har jag fantiserat om hur vikingar passerade förbi med sina skepp.
Kristian har alltid tyckt om kyrkor, kyrkorglar och musik och är speciellt förtjust i Händels verk. Han engagerade sig som vaktmästare i Helga trefaldighets kyrka i Uppsala, där han tjänstgjorde i 13 år.
– Under den tiden var jag med om 2 000 begravningar, och fick förmånen att träffa många kyrkobesökare. Där fanns både sorg och glädje. Det var en lärorik tid som ändrade min syn på livet, säger Kristian som har ett imponerande stort kontaktnät i det kyrkliga Uppland.
När han gick i pension hade han en önskan: att själv få predika i kyrkan. Dåvarande kyrkoherden, framlidna Eva Noreus, tillmötesgick honom, och på Tacksägelsedagen stod Kristian i predikstolen.
– Kyrkan var full och jag talade om barnatro. Men det är svårt att skriva predikningar. Jag kritiserar aldrig mer en predikan efter det, säger Kristian som numera skriver historier från förr, mest till sina barnbarn.
I dag lever han pensionärsliv med sin hustru Inga-Lill. Det är 60 år sedan de träffades, på en dans på Liljekonvaljeholmen.
– Hon var från stan, och tyckte att jag var så intressant därför att jag skulle hem och mjölka efter dansens slut, skrattar han.