Fascinationen för rocken tog sin början redan på 50-talet, då Pers syster spelade Elvis i barnkammaren hemma i Umeå.
– Sedan kom radioprogrammet Tio i topp och Beatles, vilket jag liksom många andra i min generation tyckte var riktigt häftigt, säger Per Davidsson.
Han började skriva om musik och fick så småningom in foten på Västerbottens-Kuriren, där hans pappa arbetade som journalist. Pappan var tydlig med att Per fick börja producera egna texter om han ville få jobb på tidningen, vilket ledde till att han redan som 15-åring skrev sin första artikel och fick den publicerad.
– Det var den 30 april, 1966. Jag gick och tittade i skivaffärens fönster för att se vilken ny musik som hade kommit ut. Sedan skrev jag en artikel med rubriken ’”Ny skiva med The Zombies”. Problemet var bara att tidningens sättare, den person som på den tiden tryckte texten, såg fel och skrev ”Ny skiva med The Bombies”. Det var min första nyhetsartikel, det.
Genom åren har Per fortsatt att frilansa som musikskribent i Västerbottens-Kuriren. Sin sista artikel skrev han i samband med millenniumskiftet – efter att i 33 år gjort en journalistisk djupdykning i rockmusikens outgrundliga värld.
– Jag har genom åren ägnat mig åt att leta upp kunskapsluckor i rockens historia och skrivit om det. Genom journalistiken har jag haft ett forum att använda mig av, en plattform. Musik är verkligen något oändligt, det finns inget slut på vad du kan hitta på med olika ljud, toner och klanger.
Trots det gedigna intresset, valde Per vid sidan av frilansandet en annan yrkesbana. I början av 70-talet påbörjade han studierna på förvaltningslinjen vid Socialhögskolan i Umeå, med inriktning mot kommunalrätt.
– Jag har alltid varit intresserad av samhällskunskap och var under studietiden politiskt aktiv i moderata studentföreningen. Det kändes därför logiskt att sedan inrikta sig mot offentlig sektor, det verkade vara min grej.
Det blev det också. Per läste som 25-åring sin sista termin i Uppsala, dit han hade flyttat tillsammans med flickvännen Ann-Sofi. De blev så småningom småbarnsföräldrar, samtidigt som Per fick anställning och började pendla till landstinget i Stockholm.
– Jag var kvar på landstinget i sju år men ville tillbaka till Uppsala för att vara närmare hemmet. Föräldraskapet är det största som kan hända en människa, det ville jag inte missa för att jag pendlade. Så då fick jag jobb på Stadshuset som tjänsteman.
Att vara tjänsteman i kommunen är något Per har trivts mycket bra med. Han beskriver det som att befinna sig i demokratins högborg och vara allmänhetens tjänare, vilket har burit honom genom arbetet. Han planerar att fortsätta två år till innan pensionen.
Något han ser som en stor händelse var då han för ett tag sedan efter att ha varit kanslichef i många år fick titeln senior advisor. Lite skämtsamt förklarar han att som gammal journalist har han funderat en del på vad som skulle kunna vara rubriken till ett reportage om honom själv.
– Det vore kul att ha med att jag numera är senior advisor. Det finns ingenting jag trivs så mycket med som att i dialog med människor få stötta, hjälpa och tipsa. Genom erfarenheterna från min dåtid kan jag bidra till någon annans framtid, det är fint, säger Per.
Och intresset för rockmusik, det har hållit i sig. Per både föreläser och bloggar om musik samt har medverkat i program på Radio Uppland flera gånger.
– Jag besöker ofta skivbutikerna i staden för att diskutera musik eller köpa en skiva. Spotify har jag inte tid med, det finns så många nya skivor jag vill lyssna på först.