Bibi växte upp i Göteborg, där pappa var byråassistent vid SJ och mamma pianist.
– Från sex års ålder sjöng jag med Dragspelsorkestern på Liseberg varenda söndag i sex år. För mina insatser fick jag spårvagnsbiljetter och åtta biljetter till åkattraktionerna.
Efter studenten på latinlinjen -64 tog hon en fil mag vid Göteborgs universitet i bland annat historia och utbildade sig sedan till lärare i historia och tyska.
Bibi har sedan dess bott och arbetat på många olika platser i världen.
– Jag har flyttat många gånger och tycker om att kolla lägenhets- och husritningar. Det första jag undersöker är var julgranen ska stå, säger Bibi, som bosatte sig i Tierp, där hon undervisade på Aspenskolan. Efter flytt till Alingsås återupptog studierna.
– Det var en jätterolig tid. Jag startade ett medeltidsseminarium. Medeltidshistorien hade vid denna tid gått i kvav i Göteborg; det var mest 1800 och framåt som gällde, säger Bibi.
Med god hjälp av maken Peter rekryterades flera doktorander. Inte alla såg hennes passion för medeltiden med blida ögon, och av en äldre manlig professor fick hon rådet att ”hålla sig till kvinnohistorien, inte medeltidens”.
– Då sa jag: ”Det fanns faktiskt kvinnor på medeltiden också”, säger Bibi.
På ett fascinerande sätt berättar hon om sin forskning, om kvinnorna bakom runorna, om kvinnorna som från 1000-talet tack vare bättre skördar ”kunde bli hur gamla som helst bara de överlevde sin fertila ålder”.
– Om det är något jag lärt mig som historiker så är det att det som gäller är inte det som syns mest – att det som finns under ytan är mycket intressantare än det uppenbara, säger hon.
Bibi disputerade 1980 på Kvinnor och män i Gesta Danorum. Men sedan fanns ingen tjänst på universitetet.
– Det existerade helt enkelt inget forum för medeltiden. Så tillsammans med länsantikvarie Hans Andersson i Göteborg startade jag ett Äldrehistoriskt seminarium, som efter ett år fick namnet Kommittén för medeltidsstudier. Den existerar fortfarande, och det är jag jätteglad för, säger Bibi som åtagit sig att skriva dess historik. Hon och nuvarande maken och kollegan Peter gläds båda i dag över att Göteborg blivit ett universitet som värderar medeltiden. De har arbetat tillsammans i många år, och hjälpt och kritiserat varandra.
Bibi var professor i Trondheim 1996–2006, och därefter valde makarna att bosätta sig i Uppsala.
– Jag ville vara nära mina döttrar och barnbarn, och Peter hade minnen av stan från tiden han var här som ung student. Uppsala var mera hemma för honom än för mig.
Just nu väntar hon på korrektur på en bok som bygger på djupläsning av Snorre Sturlassons Heimskringla.
– Då mina slutsatser är kontroversiella, var det inte helt lätt att hitta ett förlag, men nu kommer den förhoppningsvis ut på ett amerikanskt universitetsförlag.
Just nu arbetar makarna Sawyer på en bok om Skandinavien under medeltiden, och visar hur täta kontakterna var med Polen och Ryssland:
– Skandinaviska kungar gifte sig med ryska och polska prinsessor. Det var Novgorod, inte Sigtuna som ersatte Birka som handelsstad, tvärtemot vad som brukar hävdas.
Men ibland kopplar historikerparet av från medeltiden:
– Om det är något vi älskar båda två så är det Jane Austen. Peter läser högt, medan jag sitter och stickar eller virkar.