Huset är inte bara det enda vita bland alla röda i Danmarks-Edeby, det har också ett kulturhistoriskt värde.
– Det var här Slaktar-Emil bodde. Han som Owe Thörnqvist sjunger om, berättar Jan Karlsson.
Enligt Jan och hans fru Michaela Garellick spökar Slaktar-Emils dotter Svea numera i huset. Men de verkar inte ha något emot sällskapet och tänker själva stanna här livet ut.
– Vi började leta pensionärsboende, men så kom vi på att det är väl bättre att vi bygger om det här till ett pensionärsboende, säger Jan Karlsson.
På sikt tänker de dock tillbringa vinterhalvåret i spanska Torrevieja där de har lägenhet.
– Jag måste bara hitta något att göra när jag är där, kanske städa på någon restaurang eller vara hantlangare på något bygge.
Jan Karlsson är utbildad byggnadsingenjör och har varit egenföretagare under stora delar av livet. I dag är han vd på företaget Fönsterbyte Mälardalen AB som byter fönster och dörrar i villor och flerfamiljshus. Tidigare har han både ritat och byggt hus, till exempel värdshuset i Fyrislund när hans pappa skulle öppna restaurang där. Under fem år i början på 1980-talet var han också konduktör på SJ.
– Det var bra med mycket ledig tid så att jag kunde driva firma samtidigt. Men till slut hade jag så mycket hus att rita så att jag knappt hann med att klippa biljetterna, säger han och tillägger att han samtidigt tillverkade läderfodral till biljettblocken som kollegerna kunde köpa till självkostnadspris.
Du tyckte inte att det räckte med två jobb?
– Jag får alltid höra att jag jobbar så mycket. Men när folk säger det frågar jag vad de gör på fritiden. Och då gör de en massa saker, med den enda skillnaden att de inte får betalt.
När byggbranschen kraschade 1990 satt Jan Karlsson och en målarkollega utan jobb. Målaren bad Jan såga till några trätuppar som han kunde dekorera för att ge bort som present, och efter det tog allt en oväntad vändning. Bingolotto hade precis börjat sändas i TV4 och duon kom på att de kunde ta fram trädockor i folkdräkter som Leif Loket Olsson kunde hänga upp när folk ringde från olika delar av landet. De tog fram en prototyp och for ned till Göteborg. Bingolottoproduktionen var svårövertalad men gav till slut med sig.
– Sedan behövde vi någon som tillverkade dockorna och tänkte på att det fanns ett stort intresse för fina folkdräkter i Estland. Så vi åkte över dit, köpte en trädocka i en affär, hoppade in i en taxi och bad chauffören köra oss till fabriken.
Det blev flera år med återkommande resor till Estland, där de fick vara med och uppleva såväl självständigheten som en bankkris och där de som västerlänningar skyddades mot kriminella av polis och militär. I september hade Jan Karlsson en resa till Tallinn inbokad. Han skulle ha rest hem med Estonia under olycksnatten, men resan stoppades av att hans dåvarande fru inte ville att han skulle vara bortrest på sonens födelsedag.
– Men en av våra chaufförer omkom.
I och med att han fyller 60 tänker Jan Karlsson jobba en dag mindre i veckan. Sedan ska han gå ned i tid en dag till för vart femte år och bli heltidspensionär vid 80.
– Min morfar jobbade tills han var 87, så det ska nog gå bra.