När vi träffar Hanna Waite för en intervju inför födelsedagen har hon precis avslutat sin första utställning i Uppsala, närmare bestämt på Rolls Gallery på Övre Slottsgatan.
– Det har varit jätteroligt och utvecklande. Jag fick ett jättefint stöd av galleriägarna och sålde faktiskt flera tavlor. Det känns fantastiskt roligt men jag är medveten om att det kan ta tid att etablera sig i Sverige.
Att hon valde den konstnärliga banan är inte så konstigt. Det finns påbrå i släkten. Båda hennes morföräldrar var välkända konstnärer och Uppsalaprofiler. Morfar hette Yngve Svalander och mormor Ingrid Årfelt. Den förstnämnde mångårig medarbetare som tecknare i UNT.
Som redan nämnts växte hon upp i Uppsala men det var först som tvååring hon flyttade hit.
Hennes svenska mamma träffade hennes engelska pappa på semester i dåvarande Jugoslavien. De gifte sig och Hanna föddes i England, där familjen bodde i Hertford norr om London tills hennes mammas hemlängtan resulterade i flytten tillbaka till hemstaden Uppsala.
– Mamma fick journalistjobb på UNT och pappa började plugga till civilingenjör på Uppsala universitet. De skilde sig efter några år så jag bodde växelvis hos dem, lite grann som i kappsäck, ända till dess jag fyllde femton och flyttade till mamma för gott.
Under skoltiden, först Sverkerskolan sedan Tiundaskolan och sist Linnéskolan, växte drömmen om att bli skådespelare.
Så efter studenten sökte hon, och kom in, på en välrenommerad teaterskola, East 15 Acting School, i östra London.
– Det blev tre fantastiska år. Vi jobbade mycket med improvisation första året, det handlade om att skapa ett liv kring rollen för att förmedla karaktärens känslor på ett ärligt och trovardigt sätt. De sista två åren jobbade vi som ett teatersällskap med föreställningar för en betalande publik. Jag målade också en hel del under den här tiden, ett flertal porträtt av mina vänner i konstnärskollektivet där jag bodde och scenerier till skolan. Mitt måleri präglas kanske av min teaterbakgrund, mina motiv är platsen för en berättelse och med porträtten försöker jag skapa en sann bild av hela personligheten.
Att få jobb i stenhård konkurrens var inte så lätt. Men hon fick en hel del jobb, mycket street theatre och festivaler, The Edinburgh Festival bland annat, med ett resande teatersällskap, som gav ett flertal olika roller. Hon nosade också på turistbranschen, som ett av Jack the Rippers blivande offer på The London Dungeons.
I samband med ett besök hos sin pappa, som nu bodde i Frankrike, fick Hanna ett jobb på en engelsk teater i Antibes. Där träffade hon sin blivande man Mitch, också han konstnär. Det ledde till att hon blev kvar i Frankrike och för att göra en lång historia kort startade de tillsammans en målarskola som de drev fram till 2010 då de köpte ett galleri i en liten stad norr om Nice och bosatte sig i en by i närheten. Då hade de också gift sig och fått sönerna Anthony och Elton.
När hennes man för två år sedan fick beskedet att han fått cancer började de planera för att flytta till Sverige och Uppsala.
– Vi hoppades att Mitch skulle kunna flytta med men så blev det nu inte. Han dog i november förra året.
– Men vi hann köpa ett fantastiskt hus ute på landet utanför Uppsala där jag har min ateljé och trivs väldigt bra. Nu hoppas jag till en början kunna etablera mig här i Uppsala och har vissa planer som det är lite för tidigt att berätta om. Men jag känner mig säker på att allt kommer att ordna sig för mig och barnen och jag är nyfiken på framtiden.