Från sitt köksfönster har hon utsikt mot en vacker skogsdunge som väntar på våren. När jag funderar över en bild på Modesty Blaise på väggen förklarar Shirin raskt att tavlan hänger där för att Modesty är så lik systern Fatemeh.
– Jag är annars rätt kräsen hur jag vill ha det i mitt hem, skrattar hon.
Shirin har stark känsla för naturen, och talar drömmande om norska naturscenerier (hon har jobbat som sköterska i Nordnorge). Men även hemstaden ligger nära hennes hjärta.
– Alla gatorna, Fyrisån och Domkyrkan och Slottet är fyllda av underbara, kärleksfulla minnen från min uppväxt. Jag älskar den här vackra staden. Här har jag min familj och mina vänner, säger Shirin, och slår av Laleh som strömmar ur högtalaren. Hon lyssnar på musik nästan varje dag, och som barn spelade hon piano.
– Jag drömmer om att ta upp spelandet igen, och skulle gärna skaffa piano. Men jag vet inte hur jag ska kunna få det uppför trapporna.
I vardagsrummet står finfika framdukat: morotsmuffins och saffransskorpor och jordgubbs- och ingefärste. Bakning är ett stort intresse, och hon missar inte gärna inspirerande tv-program som Hela England bakar och Dessertmästarna.
– Ända sedan högstadiet bakade jag hemma varje grej vi gjorde på hemkunskapen. Mina föräldrar stönade och sa: ”Vi har ju kakor”, men jag bakade i alla fall – inte för att jag var sugen själv utan för att det var så roligt att baka.
Trots passionen för bakning ville hon inte bli bagare eller konditor.
– Som yrke skulle det vara alltför tufft. Det räcker bra som hobby, säger Shirin och berättar om det senaste baket tillsammans med kompisarna, då de gjorde semlor och tittade på Melodifestivalen. Också matlagning är en kär sysselsättning, och hennes förhållande till mat är tilltalande, okomplicerat:
– Man blir glad av mat, säger hon enkelt, och berättar att när hon har persiska gäster lagar hon persisk mat.
– Äter jag ensam blir det svensk mat som pasta och bulgur, säger hon, och vi skrattar åt paradoxen.
Shirin har rötter i Iran, och kom med mamma och syster till Österbybruk, dit pappan anlänt ett år tidigare. De bosatte sig i Gottsunda och senare Rickomberga. Shirin tog 2012 examen på sjuksköterskeprogrammet i Gävle.
– Det känns som om jag har yrket i blodet. Mamma var sjuksköterska, och många i släkten jobbar inom vården. Ända sedan jag var liten har jag haft en positiv bild av jobbet, och jag har alltid tyckt om barn.
Efter studenten från omvårdnadsprogrammet i Uppsala började hon utbilda sig till lärare i Gävle. Först tänkte hon bli förskollärare, men bytte till gymnasielärare. Efter ett och ett halvt år hoppade hon av och bytte till sjuksköterskeutbildningen.
Efter 2,5 år som sjuksköterska vidareutbildade hon sig till barnspecialistsjuksköterska, och jobbar sedan några veckor som skolsköterska på en gymnasieskola. Shirin har jobbat med vård i olika former sedan hon var 18 år. Hon beklagar lite att hon fortfarande gärna tar med jobbet hem.
– Men jag hoppas att jag med tiden lär mig att hantera och koppla bort sådana tankar, säger Shirin som arbetat i Oslo, Trondheim, på Tromsö och i Ballangen, norr om Narvik. Under Norgetiden förälskade hon sig i landets vackra natur.
– Jag har alltid älskat riktiga stora vattenfall, säger Shirin som drömmer om att jobba utomlands igen, kanske för Läkare utan gränser.
– Samtidigt är jag ganska nöjd med mitt liv. Det är viktigt att njuta av tillvaron, se framåt och lära sig av sina misstag.