Arktiska landskap i akvarell, ett enormt foto av Kebnekaise, ett väl använt klätterrep och en isyxa dominerar blickfånget i vardagsrummet.
Wibjörn är född i Falun.Hans far var präst, ett kors som sonen i sin tur fick bära både i skolan och under värnplikten. ("Prästens och skollärarns barn"....) Wibjörn var fem år när föräldrarna skilde sig, och flyttade med sin mamma till Kärrbo utanför Västerås. Byggandet av flygplansmodeller med gummimotor tidigt blev ett stort intresse.
– Senare tog jag flygcertifikat i Uppsala, dels för att jag tyckte det var skoj, dels för att jag räknade med att kunna använda det i jobbet, vilket jag också gjorde. Som geograf vill man överblicka terrängen, särskilt i fjällen.
Wibjörn hade dyslexi och fick kämpa i skolan. En dag kom han till vägs ände.
– Tyskaläraren och jag kom aldrig överens. En dag antydde hon att jag var för dum i huvudet för att gå i skolan. Då packade jag ner mina böcker i portföljen, gick hem och kom aldrig mer igen, säger Wibjörn som resten av terminen jobbade på Pharmacia som laboratorieassistent. Han var intresserad av kemi men valde ändå bort en framtid där:
– Det var för krångliga namn på allting, inget för en dyslektiker, sammanfattar han. Wibjörn arbetade därefter för Svenska Turistföreningen i Jämtlandsfjällen. Värnplikten gjorde han vid Jägarskolan i Kiruna 1956-57.
– Nu är det 60 år sedan vi muckade, och vi ska träffas uppe i Falun 26 augusti.
Sedan blev Wibjörn sedan meteorologobservator vid Låktatjåkko fjällstation i Kiruna. Där stimulerades hans intresse för väder och snö. I Kiruna fick han av en slump kontakt med en assistent vid Stockholms högskola, och blev huvudansvarig för fältarbetena vid Högskolans fjällstation Tarfala öster om Kebnekaise.
– I Tarfala trivdes jag, och där kom verkligen isyxan till användning.
Fältarbetena utfördes i norska fjällen men också på Svalbard, Island, Alaska och i Afrika.
– Jag var fältassistent under primitiva men intressanta förhållanden.
Wibjörn fick sedan anställning vid Norges Vassdrags og elektricitetsväsen, där han studerade snöackumulation och avsmältning på norska glaciärer. Men eftersom han ville läsa vidare kompletterade han gymnasieämnena och började sedan studera vid Naturgeografiska institutionen i Stockholm. Efter en fil kand tillbringade han tre år i Maine, USA, där han tog en masters degree. Wibjörn doktorerade sedan i Stockholm.
– Jag kom underfund med att jag trivdes i den akademiska världen, säger Wibjörn som i sin forskning länge ägnade sig glaciärstudier och åt laviner och deras orsaker. Både resultat och metoder ifrågasattes då, men i dag är hans syn på orsaken till laviner allmänt accepterad.
– Det var i samband med lavinforskningen jag lärde mig att åka skidor utför.
Men det är klimatets förändringar sedan den senaste istiden som är Wibjörns huvudintresse. Hans forskning visar att klimatet varierat en hel del under 10 000 år.
– Nuvarande variationer är inte unika. Klimatet har förändrats under lång tid innan människan kunde påverka vare sig uppvärmning eller nerkylning. Jag vet att det inte är politiskt korrekt att ha den synen på växthuseffekten, säger Wibjörn som jobbat med klimatfrågor sedan 50-talet.
För närvarande skriver han protestartiklar mot all ombyggnad och "förstoring" av Uppsala.
– Alla tycker det är så bra att Uppsala växer. Jag säger tvärtom att stan borde minska. Globalt sett behöver vi få ner befolkningen inte bara i Uppsala utan i hela världen, säger Wibjörn som också arbetar med tidskriften Geografiska Annalers 100-årsfirande, en summering över utvecklingen under de 100 åren.
– Det har tagit mig ett halvår att gå igenom alla nummer och leta efter tendenser.
Till sist frågar jag Wibjörn som ju sett många olika sorters snö om han har särskilda benämningar på snötyper.
– Några stycken, men eftersom jag huvudsakligen jobbat ensam har jag inte behövt några namn...