Med hare på kornet under 50 år

- Att jaga hare är något speciellt. Du vaknar klockan fyra på morgonen och lyssnar på skogen. Har du tur kan du höra koltrasten och det är en av de skönaste sångare vi har. Så släpper du hunden och efter en stund hör du hundens hu-hu-hu. Hundens skällande är det ljuvligaste, för då vet du att det är på gång: snart kommer haren.
Det är emellertid inte själva jakten som är det viktigaste, hävdar han med bestämd röst och rak blick i sitt gammaldags vardagsrum.
- Man ska inte bara håva in bytet i skogen. Man ska göra något för djuren. Man ska se efter att de har vatten, att rådjuren har foderhäckar, speciellt under snötunga vintrar, säger han och visar guldmedaljen han fick "för god jaktvård".
- Det är det finaste jag kunde få, säger han med tillbakahållen stolthet.
Kanhända började han med jakt eftersom hans far inte fått, ty denne var skogsarbetare. Rune Ekberg växte upp i en stuga i Västmanland, tredje äldsta barnet av nio. Tretton år gammal var det dags att bidra till försörjningen.
- Jag följde med farsan min och hjälpte till, jag drog stocksågen. Det var ett fruktansvärt hårt kroppsarbete.
Alla i familjen fick dra sitt strå till stacken.
- Vi redde oss, men många gånger förblev vi hungriga. Om det fattades mat sprang vi barn till sjön och kom tillbaka med abborre eller mört, allt som gick att meta.
Intresset för fiske har bestått även efter nödåren. Numera flugfiskar han för nöjes skull vid Fyrväpplingens camping.
- Det är en upplevelse! Du står med linan tills du får ut de där tio-tolv metrarna. Flugan faller i vattnet och du ser direkt när fisken hugger.
En stadig handskakning med Rune Ekberg skvallrar om en rättskaffens och hårt arbetande karl, en karl som skyr skuldsättning och aldrig hamnat i klammeri med lagen. Dessa skrovliga, rejäla händer som har sågat över en miljon stockar berättar om snickaråren på Gottfried Lindgrens fabrik.
Där var han med och tillverkade 700 dörrblad av furu, varav ett exemplar står i hans nuvarande vardagsrum. Dörrbladet kunde han ta över när hans sista arbetsplats, S1 i Uppsala, lades ner.
Med spade och spett grävde han upp 90 kubikmeter jord när han byggde sitt hus i Skyttorp 1951.
- Det var inget unikt, de flesta på landsbygden byggde sitt eget hus.
Kanske är ett aktivt leverne förklaringen till ett långt liv. Även i dag är Rune Ekbergs liv fullt av aktiviteter. Jaga har han dock slutat med, för synen på siktarögat, det högra, har försämrats. Men han flugfiskar, lär sig djurens beteckning på latin av Svenskt Naturlexikon och sätter potatis och lök - han har grävt upp 20 hinkar potatis och 150 lökar.
Men själv har han en annan förklaring till sin lycka:
- Jag har inte några ovänner. Uppstår konflikter är de över på en gång. Jag går inte och tänker att jag ska vara arg över en människa. Jag tror att det är receptet bakom ett långt och lyckligt liv, säger Rune Ekberg.

Med hare på kornet under 50 år

Många gånger har Rune Ekberg siktat sitt gevär av japanska Mirokus jubileumsmodell mot en hare. Under sina 50 år som styrelsemedlem i Vattholma jaktvårdskrets sköt han över 500 harar.