Med fötterna och rötterna i Vittinge

Redan i förra månaden firades Vittingebon Lena Eriksson på en fest i Heby trots att hon inte fyller 40 förrän nu på lördag.
- Jag hade inte någon lust med födelsedagsfest. Men en kompis fyllde 50 i mitten på oktober och en annan kompis arrangerade då en gemensam "90-årsfest", förklarar hon.
En tid innan började det komma mystiska mejl med instruktioner:

- Jag skulle stå vid kiosken i byn med ett plakat med texten "Lena 40" och hämtas upp i en bil. Därefter hämtades kompisen i Enköping och vi kördes av en för oss båda okänd man till Sala där vi fick utföra diverse upptåg på torget.
Vad då för upptåg?
- Vi skulle få förbipasserande att sjunga och vi skulle själva sjunga och få så mycket pengar från folk så att vi kunde gå in på en restaurant och ta en öl. Hela tiden iakttog den där okände oss.

Därpå gick färden till Sätrabrunn för varmbad i en tunna.
- I bilen fick vi ögonbindlar. Det var litet läskigt.
Efter ett bra tag stannade bilen. Det visade sig vara slutmålet.
- Vi befann oss utanför Bildagården i Heby. Där väntade våra familjer och vänner.
I dag firar hon med öppet hus i villan intill Ösbyskolan i Vittinge.
- Jag hoppas att mina halvbröder i Uppsala respektive Vänge tittar förbi. De fick av misstag inga inbjudningar till festen i Heby i oktober.

Till Vittinge kom Lena Eriksson som fyraåring och hon har varit orten trogen. Förvisso har hon arbetat och studerat på olika håll, bland annat i Uppsala och Gävle, och tycker om att resa och se sig omkring i världen. I januari, till exempel, far hon med familjen och svärföräldrarna till Thailand på semester.
- Men jag är väldigt rotfast. Det är till exempel trivsamt att bo granne med skolan där jag själv varit elev. Här omkring har jag alla mina nära och kära. Det känns tryggt.

Båda hennes föräldrar var i många år politiskt aktiva. Under barndomen följde hon ibland med pappa, muraren och taxichauffören Björn Nyman, på kommunala sammanträden. Hon tyckte om att sitta under sammanträdesbordet och skriva och rita.
- Det har varit intressen som följt mig. Från unga år har jag kvar en del fullklottrade kollegieblock. Även politik intresserar mig, men jag är inte själv aktiv.

Lena Eriksson skriver fortfarande dikter, sångtexter och dagbok. Lyssnar på ljudböcker ("Stieg Larssons trilogi är bra") och musik (helst hårdrock), virkar och promenerar till små oaser i skogen i närheten av hemmet tillsammans med Leo och ibland någon väninna.
- När jag har tråkigt bakar jag och fyller frysen. Det får mig alltid att bli pigg igen.

Hon är utbildad skötare i psykiatrisk vård men bytte bana och läste till lärare. I dag arbetar hon på Pysslingen i Heby.
- Det passar mig väldigt bra att vara verksam bland barn, säger hon.
För tjugo år sedan fick Lena Eriksson beskedet att hon hade cancer i lymfkörtlarna.
- Dessbättre var den behandlingsbar, efter ett år med strålning och tabletter var den övervunnen. Man förstår att uppskatta livet efter en sådan resa, säger hon.

Med fötterna och rötterna i Vittinge

Lena Eriksson är rotfast, säger hon. Hon bor granne med skolan i Vittinge där hon var elev, och hon jobbar själv med skolbarnen i Heby. Men utfärder i världen möter inget hinder, nästa gång bär det av till Thailand.