Vi träffas hemma hos henne och sambon Håkan på Fyrislundsgatan. Hit flyttade de för några år sedan från centrala Luthagen.
– Det var ett riktigt lyft att flytta hit. Parkerna runtomkring är en ren fröjd, säger hon entusiastiskt och berättar om kolonilotten på bekvämt avstånd. Efter bara tre år är hon självförsörjande på grönsaker – men det handlar inte bara om att frysa in eller att göra saft och sylt.
– Jag tycker om förädling överhuvudtaget: att torka, konservera, att experimentera med nya och gamla metoder att bevara frukt och grönt, säger hon, och tar fram en påse egenhändigt torkat naturgodis som smakar himmelskt: sött och syrligt samtidigt.
En annan fördel med flytten är närheten till sonen och barnbarnet Lilly.
– Den gemenskapen är viktig. Vi är väldigt mycket familj, sammanfattar hon och berättar om hur sondottern älskar att vattna farmors grönsaker på kolonilotten.
Eva är född i Gävle där hennes föräldrar var verksamma som konstnärer och bildlärare.
– Det var alltid mycket papper och färg hemma, reflekterar hon, och berättar att det var hennes pappa som skapade KRAV-loggan i grönt och vitt.
Men det var ändå det textila uttrycket som hon fastnade för redan som barn, och hon ägnade mycket tid åt att sy och skapa
Efter gymnasiet flyttade hon till Uppsala och läste konst, pedagogik och psykologi. Senare i livet läste hon kurser om ekobyggande, bärkraftigt boende och hållbarhet vid Högskolan i Dalarna (pappas KRAV-logga var ingen slump).
– Jag har alltid varit engagerad i ekologi, miljö och hållbar utveckling, säger Eva som tidigt inspirerades av sin bror som var initiativtagare till KRAV.
Eva fortsatte sitt textila spår, och specialiserade sig på tygtryck närhon var med och bildade hantverkskooperativet Öster om ån.
– Det gick i riktningen från bruksföremål till konst, säger Eva som lämnade kooperativet för 15 år sedan. Hon arbetade sedan som kooperativ rådgivare och verksamhetsledare för Coompanion i Uppsala i tolv år.
Vid den här tiden hade hon parallelt arbetat i 215 år som festival- och kulturarrangör med café och dansbana på Arholma. Eva hade även egna utställningar, och deltog i flera konstprojekt, däribland Å-resan. Senare drev hon kulturcaférna i Håga och Walmstedstedtska gården, båda såklart med ekologisk inriktning.
I dag är hon engagerad i två festival- och kulturarrangemang, dels i den indiska kulturfestivalen Incredible India, dels i Hantverk&musik i Äppellunden 26 augusti .
– Det är ett arrangemang i Hagby/Vänge med bland annat kulturhantverk och lokal mat.
Sin sambo Håkan (vars indiska musikinstrument står i ett hörn i vardagsrummet) träffade hon 1989, på folkmusikfestivalen i Falun. Som många andra i sin generation drömde hon på 70-talet om att resa till Goa i Indien, men kom aldrig i väg. Numera reser hon regelbundet dit med honom, och paret lever i Indien tre till sex månader om året – fast hon till Goa vill hon inte längre.
– Där har det blivit så exploaterat, men det finns många fler ställen att resa till, och vi har tät och nära kontakt med indiska musiker/vänner runtom i landet. . Håkan spelar och jag sköter kringarbetet.
Indieninspirationen ledde till att paret 2011 startade kulturfestivalen Incredible India, med särskilt tillstånd från indiska ambassaden eftersom uttrycket är indiska statens egen benämning på landet.
Till Indien reser de under vinterhalvåret eftersom det är uppemot 45 grader varmt om sommaren.
– Tiden räcker aldrig till att leva i Indien, därför att vardagen tar så otroligt mycket tid. Du vet inte om bussen till byn där du ska köpa ägg kommer om en timme eller om tre. Men det är bara att gilla läget och det är ingen idé att vara upprörd. Fast en sak som gör mig ont är att Indien numera är så nerskitat av plast. Tidigare använde folk nedbrytbart material som försvann.