Före intervjun skickar Maria-Pia Boëthius ett mejl. Hon hoppas att texten blir något annat än "fake news om hur lyckliga alla är".
"Vi är några som försöker bryta innanförskapet, den pinsamma kändiskulturen som är ett opium, framför allt för kändisklassen, men drogen forsar ned till beundrare och fans", skriver hon.
Orden klingar i ton med den mediekritik som Maria-Pia Boëthius har ägnat sig åt på senare år. Den som går ut på att medierna måste bli öppnare och sannare och inte låta sig styras av kapitalet och av sina ägare. Maria-Pia Boëthius fackla tycks flamma vidare i dagens mediedebatt, så intervjun får börja där.
Vad tänker du nu, när traditionella medier och journalister är hårt ansatta och kritiserade från politiskt håll?
– Jag tänker så här: "vad var det vi sade?!", säger hon och gapskrattar.
– Jag vet att vi hade rätt i vår kritik. Men det var inte medierna själva, deras ägare eller redaktörer, som lyssnade. Utan i stället är det högerkrafterna, fascisterna, som har snott vår kritik och vänt den till något vidrigt.
Fast, tillägger hon, den journalistik som står fri från särintressen ser hon som viktig och värdefull för samhället. Och hon har ju faktiskt själv arbetat som journalist i 50 år. Så länge är det sedan hon klev in på Expressen och frågade om hon fick börja jobba där.
Några år senare, efter att ha läst Susan Brownmillers bok om våldtäkt i USA, skrev hon 1976 en artikelserie i Expressen om situationen i Sverige. Den skapade en väldig debatt, som fick konsekvenser för sexualbrottslagstiftningens utformning och gjorde Maria-Pia Boethius till feministisk frontfigur.
Senare tog hon initiativet till Stödstrumporna, ett nätverk som drev kvinnopolitiska frågor inför valet 1994 och fick Socialdemokraterna att börja varva män och kvinnor på listorna.
Det måste ha varit ett ganska tufft virke i den där 19-åringen, som klev in på den grabbiga kvällstidningen?
– Det tror jag har med självförtroendet som CG och Billie gav mig, plus självförtroendet som landade i mig i tonåren, som var mitt alldeles egna.
CG och Billie är föräldrarna. Carl Gustaf, från en prästsläkt, var djupt kristen, redaktör för tidningen Vår Kyrka och ordförande för RFSU. Billie var med om fyra krig och en revolution innan hon flydde från Finland till Sverige. Om modern skriver Maria-Pia Boëthius nu en bok, som också ska handla om Finlands historia.
– Att skriva om min mammas liv är inte svårt, det är fantastiskt, helt häpnadsväckande. Det jag inte klarar av är Finland, som har en så fruktansvärt grym historia. Och vi låtsas liksom inte om den i Sverige.
Hon ska fortsätta skriva i alla fall, säger hon. Möjligen är det en förvarning om en ny het debatt, likt den hon satte igång på 1990-talet med boken "På heder och samvete", om Sveriges roll i andra världskriget.
Hur har du hållit engagemanget vid liv?
– Det finns inget som intresserar mig mer än världens gång. Vi är alla en del av den och vi har alla ett ansvar för vad som sker. Vi är varenda en på den här jorden ansvariga. Och jag är en av dem. TT