– Det är inte alltid bra att fylla år då jag gör, eftersom det vissa år sammanfaller med midsommar, säger Fredrika Englund.
Hon har precis blivit fotograferad i utkanten av Linneträdgården. Vi befinner oss nu på en bänk i den soligare delen av parken och Fredrika konstaterar att i år kan hon fira födelsedagen efter midsommar. Den 25 juni fyller hon 18 år.
Fredrika är född och uppvuxen i Uppsala, men har flyttat runt en del. Hennes föräldrar skilde sig när hon var liten och sedan dess har hon fått bekanta sig med stadsdelar så som Gottsunda och Stenhagen. Idag bor hon med sin mamma på Eriksberg och hälsar ibland på sin pappa som bor i Slavsta. Fredrika är det yngsta syskonet i familjen, hon har en fem år äldre syster och tio år äldre bror.
– Jag och min syster bråkade väldigt mycket förut, men idag har vi syskon bra kontakt med varandra. Även om jag är minstingen i familjen så har jag alltid gått min egen väg, säger Fredrika.
Redan som barn började Fredrika skriva mycket (”det var i princip i samma stund som jag lärde mig stava”), ett intresse som har följt med under uppväxten. Just nu har hon precis börjat med den andra boken i en följetong som utspelar sig i en postapokalyptisk miljö.
– Böckerna speglar ett Sverige 300 år in i framtiden där landet har drabbats av härdsmälta och en farlig epidemi. I boken får man följa några av överlevarna. Tre gamlingar vars barn har dött under apokalypsen, en före detta spion och en ung militär. De frågar sig: kan vi ta oss tillbaka till det som en gång varit?
Fredrika känner att skrivandet har blivit en slags terapi, en slags verklighetsflykt där hon glömmer bort tiden.
– Genom ord kan jag uttrycka så mycket mer i jämförelse med att prata. Där får jag också utlopp för min livliga fantasi, genom karaktärerna kan jag skriva om egna erfarenheter, men samtidigt vara anonym.
Fredrika funderar på att skicka in texterna till olika bokförlag när de är klara. Hon har också en egen författarsida på nätet. Där står det i hennes presentation: ”Jag skriver för att känna att jag lever och göra min röst hörd”. Fascinationen för just apokalypser beror på att hon tycker det är spännande att spekulera kring hur människor ser på olyckor. Hur man kan ta sig från dem till något bättre. Hon tillägger i samma andetag att det såklart bara är spännande så länge det är fiktion – lite som en bra skräckfilm.
Just nu läser Fredrika upp betygen på Andra chansen, en verksamhet som drivs av Uppsala kommun och är en del av Uvengymnasiet. Hon har egentligen alltid tyckt om själva undervisningsdelen av skolan, men hade en tuff skolgång i grundskolan och började skolka mycket.
– Jag blev mobbad, både fysiskt och psykiskt. Folk tyckte inte om att jag var annorlunda, det retade dem att jag vågade vara mig själv. Jag skröt om att jag duktig på att skriva och gillade att vara lite galen, säger Fredrika och tillägger:
– Det har varit jobbigt, men idag vet jag att det inte är mig det är fel på, utan att de förmodligen mådde dåligt själva och inte visste hur de skulle uttrycka sig. Jag har blivit mer säker på mig själv och mognat.
Den stora framtidsdrömmen är att bli författare och publicera böcker. Fredrika säger att hon nog är lite gammalmodig av sig, hon föredrar papper framför internet.
– Jag vill hellre läsa en fysisk bok än att scrolla på en mobil eller läsa på en datorskärm. Sedan gillar jag inte stadslivet heller. Jag trivs bättre på landet nära naturen och djuren, jag känner mig friare där.