Med bin och bugg på schemat

Annica Eriksson har sin oas i Tunabergskolonin i Uppsala. Den ägnas många timmar. Men hon hinner med annat också. Broderi, bugg, styrelseuppdrag och bad är några av de aktiviteter som finns på schemat.
- Jag tycker om att ha saker på gång, säger Annica Eriksson när UNT träffar henne.
Familjens kolonistuga kräver tid. Tomater, majs, vinrankor, bönor, rödbetor, rädisor, spenat, äpplen, sparris och hallon ska skötas och tas om hand.

Annica Eriksson brukar göra ketchup av tomater. Sedan tre somrar tillbaka har familjen även bikupor och under sommarhalvåret slungar de honung en gång i månaden. Med över 200 kilo honung, vilket räcker till 270 burkar, går det att sälja både på torg och till släkt och vänner.
Stugan har Annica Eriksson och hennes man Bo Andersson byggt själva av lösvirke. Två sovrum, ett kök och matplats finns. På somrarna händer det att hela familjen bor i den 35 kvadratmeter stora stugan.
- Men bara någon vecka i taget och om det är fint väder. Vatten och avlopp finns inte, så med fyra barn blir det inte så lätt, menar Annica Eriksson.
Annica Eriksson är också engagerad i Uppsala Babysimförening/Aktiv ungdom där hon både sitter i styrelsen och är handledare för simskolegrupper på familjebadet.
Intresset väcktes när hennes egna barn fick besöka babysimmet som bebisar och hon fick förfrågan om att bli babysimhandledare.
När barnen blev äldre blev ett naturligt steg att ta sig an de äldre barnen i simskolegrupperna.

Annica Eriksson är också föräldrarepresentant i skolrådet och sitter i styrelsen för Tuna Koloniträdgårdsförening. Även barnen har aktiviteter för sig som föräldrarna är engagerade i. Det är bad, cirkusträning, gymnastik och aikido som ska hinnas med.
Data är ett annat stort intresse. Även kemi och det intresset fick henne att söka till Kungliga Tekniska högskolan, där hon blev färdig civilingenjör 1993.
Just nu jobbar Annica Eriksson som testkoordinator av datorprogram för dna-analyser.
- Jag testar användarvänligheten för mjukvaran och att det inte finns några fel.

Data återkommer i hemmet då Annica Eriksson broderar med symaskin. Den är digital och därför kan hon göra mönster och mallar i datorn som hon sedan för över till symaskinen.
- Jag brukar sy namn och mönster på handdukar till barnen och deras kompisar när de fyller år, berättar hon.
Maken Bo Andersson sysslar även han med data. Han arbetar som programmerare. Man skulle kunna tro att det var det gemensamma intresset för data som förde dem samman. Men det var dansformen bugg som fick deras vägar att mötas.
- Vi träffades på en buggkurs 1992, förklarar Annica Eriksson, och sedan blev det bröllop fyra år senare.
Innan barnen kom gick de gärna ut på ställen där det dansades bugg.
- Men man hinner inte med sådant nu, säger hon, men kan hända att vi dansar på kalas och fester. Eller att vi håller egen danskurs för barnen och deras kompisar.
Apropå kalas ska också det klämmas in i det späckade schemat. Annica Erikssons 40-årsdag firas med mat och fika för familj och vänner.

Med bin och bugg på schemat

Annica Eriksson har som yrke att testa datorprogram för dna-analyser. När hon inte gör det slungar hon honung eller slungar kanske maken på dansgolvet - bugg och koloniträdgård är bara två intressen.