– Jag gillar vatten. Jag har ett medfött höftfel vilket gjort att löpning inte varit min grej. Men simning däremot, det passade bra, berättar han.
Född och uppvuxen i Sala sökte han sig till vattenpolo och han hann spela i elitserien med Sala SS innan de sjönk ner i divisionerna. Barndomsstaden var en bra plats med många kompisar och efter gymnasiet började han jobba på Sala sparbank, där första arbetsuppgiften enligt honom själv är något som verkligen daterar honom.
– Jag åkte runt i en Volvo 240 kombi och samlade in 5- och 25-öringarna som skulle tas ur bruk. Jag körde myntsäckar fram och tillbaks mellan Sala och riksbanken i Västerås, säger Magnus och skrattar.
Efter några år på Sparbanken flyttade han till Stockholm och ett nytt bankjobb. Men under bankstrejken i början av 90-talet så sa han upp sig och blev företagare i stället.
Efter branschbyten och sammanslagningar har det i dag lett till att han är VD för Positionett, ett it-företag som bygger databaser. Han trivs med sitt jobb och har även tid åt sina intressen, där framförallt mat och dryck har en stor plats. Och återigen återkommer vattnet.
– Vi firar min födelsedag med en resa till Göteborg, för att äta räkmacka uppe i Gothia Towers. Allt är inte planerat än, men det blir nog middag på Sjömagasinet också. Det blir mycket temamat, det är en av anledningarna till att jag valt Göteborg. Vattnet föder mig idag kan man säga.
Ett ämne som ligger nära hjärtat och Magnus lätt pratar sig varm om är ”livets vatten”. Eller whisky som vi ju vanligtvis kallar det. Intresset är såpass seriöst att han går och hämtar ett certifikat han har från destilleriet Bruichladdich, på en whiskytunna som han är delägare i.
– Den står på ön Islay i Skottland och i höst blir den tretton år gammal. Det är en ganska rökig sort. Jag testade den när den stått i tio år, men var inte nöjd med karaktären. I år fyller fyra av oss delägare 50, så i höst ska whiskyn buteljeras och fraktas hit.
Utöver de extra lagringsårens påverkan på karaktären spelar det även in att den eldiga vätskan lagras i ekfat i en icke vindtät lada på den skotska västkusten. Allting spelar in för en sann kännare som Magnus.
– Det märks definitivt av tycker jag. Jag kan inte dricka en blended idag och ställer någon fram ett glas Grant åt mig så mår jag illa. Allt handlar om referensramar och hur man breddar dem, berättar han.
På uteplatsen vid villan i Knivsta står en gasolgrill och runt hörnet döljer sig en kolgrill. Magnus kallar sig för en glad amatör när det kommer till matlagning och allt från kyckling till falukorv och olika sorters fisk brukar hamna på någon av grillarna. Men specialrätten är något som få skulle våga skryta om.
– Jag klarar av en riktigt bra ”bea” som aldrig skär sig!
I början av sommaren gifte sig Magnus med långtida sambon Anna-Karin. Van som han verkar vara vid att både äta och dricka gott måste väl bröllopsmiddagen ha varit något extra spektakulärt?
– Vi gifte oss på kommunhuset i Knivsta och det tog tre minuter, vi ville egentligen bara få det avklarat. Sen åkte vi till Willys och köpte fiskpinnar som vi stekte upp när vi kom hem. Dagen efter flög vi ner till Venedig för en kryssning på medelhavet.
Åt ni verkligen fiskpinnar till bröllopsmiddag?
– Haha ja, men vi tog igen det rätt rejält på kryssningen. Då blev det italiensk femrättersmiddag varje kväll!